När det drar ihop sig för skolavslutning, då kommer Svenska
Kyrkans intresse för andras barn upp till ytan igen. I egenskap av frikyrka
vill man hålla sig framme bland dem som man förmår att påverka, vilket
definitivt inte är vuxna människor med en utvecklad skeptisk förmåga, och i
egenskap av påstådd betydelsefull kulturbevarare vill man göra barnen delaktig
i sina riter. Och efter duktigt uppvaktande från bl.a. Seglora Smedjas Helle
Klein (som förövrigt uttryckt att det kan vara farligt för barnen att man inte gör
dem religiösa) har man fått gehör. Vi har alltså att göra med en
intressekonflikt mellan sekularismen
som bygger på ambitionen om en religiöst neutral skola, och en specifik församlings särintresse. En
församling som för övrigt har hunnit vänja sig med att ha lite olika
gräddfiler, både jämfört med andra församlingar och speciellt i jämförelse
andra livsåskådningar.
När jag har följt denna debatt har jag vaggats in i en
trygghet om att det sekulära samhället står så pass starkt att Seglora och
Svenska Kyrkan kan få hållas i sitt förhandlande om oheliga allianser. Trots
allt, argumenten som presenterats mot en religiöst neutralt skola har inte
precis varit begåvade. Det talas om att eftersom man ändå inte kan vara
religiöst neutral, så bör man inte heller ha någon ambition om en
icke-konfessionell skola. Man har blandat samman utbildning i religion med deltagandet
i religiösa riter, för att låta försvaret av det förstnämnda spilla över
som en seger till det sistnämnda. Och så vidare. Vi sitter alltså säkra.
Trodde jag. Nu råkar utbildningsministern representera detta
särintresse, och då lämnar vi den religiöst neutrala ambitionen med hans,
ursäkta ordvalet, välsignelse.
Alla religioner är inte kompatibla. Alla muslimer äter inte
fläsk, alla sekulärhumanister vill inte välsigna sina barn, vissa judar blottar
inte sin hjässa, vissa buddhister bär inte parfym eller smycken. Även om vi nu
skulle acceptera tanken på en nationalstat med gemensam kultur inom
landsgränserna, och att det är "svensk kultur" att äta skinka varje
jul, måste vi ställa oss frågan varför alla måste göra det under skoltid? Jag
äter kalkon med mina barn på julafton. Om du nu gillar att äta skinka under
rituella former, så går det alldeles utmärkt att sköta den ritualen på din egna
tid, utan mina barn! Detta leder vissa till slutsatsen att jag vill beröva mina
barn kunskapen om den kultur som går ut på att man ska äta skinka på julafton,
men så är inte fallet. Det vill jag inte.
Alla religioner är alltså inte kompatibla. Även om vi nu
skulle acceptera tanken på att det är "svensk kultur" att låta
Svenska Kyrkan välsigna barn, måste vi ställa oss frågan varför alla måste göra
det under skoltid? Om du nu gillar att välsigna dina barn, så går det alldeles
utmärkt att ta dem till kyrkan på din egen tid, utan mina barn! Detta leder vissa
till slutsatsen att jag vill beröva mina barn kunskapen om den kultur som går
ut på att man ska välsigna sina barn, men så är inte fallet. Det vill jag inte.
Det är faktiskt helt tvärt om. Precis som jag tycker, så kan man tycka att det
behövs ännu mer och ännu bättre kunskap om olika livsåskådningar. Vad tror en
kristen, och varför tror den så? Varför tror inte en sekulärhumanist och vilka
värderingar har de? Och så vidare.
Och till detta vill jag alltså säga att jag inte heller
delar föreställningen om en nationalstat. Det finns kulturer som går kors och
tvärs över gränserna, det finns kulturer som är regionala. Det finns dem som
tar med sig kulturer när de flyttar, och i kontrasten av varandras olika
kulturer slipper de suddas ut. Vad vore julafton om alla firade jul på exakt
samma sätt? En döende kultur. Vi måste leva med att vi är olika, och att vi tillhör
olika livsåskådningar. Jag tycker att det är något vackert, och ambitionen om
ett sekulärt samhälle och en religiöst neutral skola, är ett sätt att visa att
man respekterar att alla inte tror lika och delar samma ritualer, bara för att
man råkar bo i samma politiska region. I detta fall Sverige. Igen, att inte ge någon religiös inriktning
eller någon församling denna gräddfil, har inget med utbildning om denna religiösa inriktning att göra. Och det står
inte i vägen för det frivilliga praktiserandet av denna religiösa inriktning.
Men kan inte sekulärhumanisters barn stanna hemma den dagen
det ska välsignas och muslimers barn stanna hemma dagen för gemensam
skinkätning? Om jag ska tro detta särintresses representanter är prästens
närvaro i skolan är trots allt viktigare än alla barns. Nej, eftersom det blir
ett slags offentlig konfession. Det blir tydligt att den som inte dyker upp när
det ska välsignas, kommer från ett sekulärhumanistiskt hem. Att tron blir
offentligt bekänd, är alltså nästa följdbekymmer religiösa skolor. En sekulär
skola berövar inte barnen något, och sekularismen har inga följdbekymmer. Man
kan få lära sig om olika religioner i olika religiösa byggnader, och man kan
praktisera sina religiösa riter med sina barn på sin egen tid.
Fast om försäljningen av julskinka skulle sjunka, kanske
slakteriföretagen kan vända sig till Björklund?
Kommentarer
Skicka en kommentar