söndag 11 augusti 2013

Vädjan till konsekvenser, feminism och religionens ursprung

Först en mycket tänkvärd halvtimme om feminism, skepticism och vädjan till konsekvenser. Avsett denna halvtimme, det är verkligen värt det. Jag skruvade på mig rejält när ämnet feminismens kompatibilitet med skepticismen avhandlades, då hon Karen Straughan bekräftade sådant som jag har börjat frukta. Jag applåderade åt hur hon hanterade frågan om Gud och vädjan till konsekvenser. Mycket sevärt! Tack för tipset, Peter Illi.



Sen har vi hjälten Christopher Hitchens som i sex minuter pratar löst om religionens ursprung och religionens mandat. Om två personer har olika uppfattning i en fråga, och den ena påpekar att hans mor är en jungfru, så betyder inte det att han är den som har rätt. Om Jesus funnits, vilket är öppet för diskussion, kan han fortfarande har pratat en massa strunt trots att hans mor var jungfru, vilket faktiskt också är öppet för diskussion, ursäkta underdriften. Hitchens hinner säga ett par ord om mirakeltro också. Tack för tipset, Jakob Ståhle.

8 kommentarer:

  1. Menar du på allvar att Karens video var bra (utöver det korta avsnittet om vädjan till konsekvenser)?

    Jag köper inte hennes definition av feminism. Finns det någon anledning att göra det? Feminister definierar sig på massor av olika sätt, där vissa ser postmodern teoribildning som nödvändig och andra förkastar allt som har med postmodernism att göra. Det alla feminister har gemensamt är att de anser att män har mer makt i samhället än kvinnor och att man bör arbeta aktivt för att ändra på det. Föreställ dig för en stund att någon gjorde en felaktig, illvillig definition av ateism och tillskrev dess implikationerna till alla som kallar sig ateister... Eller vänta... Det har du ju skrivit en hel del om.

    Hennes representation av forskningsläget när det gäller våld i hemmet överensstämmer inte med verkligheten. Något koncensus om könssymmetri existerar inte men med lite god vilja, körsbärsplockning och en politisk agenda är det naturligtvis enkelt att intala sig att så skulle vara fallet.

    Därefter så gör hon en felaktig definition av ateism, samt en implikation som i ljuset av hennes syn på ateism är så obegripligt, upp åt väggarna fel att jag var tvungen att spela sekvenserna flera gånger.

    "Atheism is a search for objective truth. Atheism weighs the evidence and finds the evidence of a deity lacking in veracity. Athemism is the acceptance of what is and the rejection of that which is unsupported by evidence. That's all it is."

    "[...] I'd still be an atheist. Why? Because there exists no compelling evidence, empirical or otherwise, at least to my knowledge, pointing to the existence of an omnipotent deity or magical force that informs or influences reality."


    Det fascinerar mig hur vissa människor med förmåga att tänka rationellt i efterdyningarna av "elevatorgate" börjat applicera sitt intellekt ytterst inkonsekvent. (Huruvida Karen ingår i denna grupp har jag ingen åsikt om.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det jag reagerade på som positivt är dels att hon problematiserade det faktum att män löper större risk än kvinnor att drabbas av våld, och även det andra stycket som du citerar om ateism. Hennes definition (första stycket du citerar) tycker jag snarare beskriver vetenskaplig skepticism än ateism, men med den definitionen av vetenskaplig skepticism, är man ofrånkomligen ateist. Det andra stycket angriper felet att vädja till konsekvens på ett mycket snyggt sätt. Trots allt, om ateism skulle medföra oönskade konsekvenser skulle även jag fortsätta att vara ateist. Det skulle möjligen kunna få mig att önska att det finns gudar, men det är absolut inte vad som skulle kunna vagga in mig i föreställningen om att gudar finns.

      Radera
  2. Jag håller helt och hållet med om att sekvensen om vädjan till konsekvenser var bra. Jag håller också med om att det första stycket något så när definierar vetenskaplig skepticism (möjligtvis i en objektivistisk tappning) och även om jag skulle föredra att hon använde korrekta termer så utgör det inget stort problem så länge man är medveten om det. Under förutsättning att det första stycket är hennes definition av ateism så är dock implikationen i det andra stycket fullständigt skrattretande. Det blir också komiskt när hon ondgör sig över Atheism+ (även om det finns anledning att kritisera det missbruket av termen) när hon själv laddar begreppet med ett gäng värderingar.

    Det stora problemet är dock att hon tillskriver feminister åsikter som de inte nödvändigtvis har. Först och främst har jag aldrig bland de feminister som kallar sig skeptiker sett att man använder patriarkala maktstrukturer som förklaringsmodell, ändå är det kärnan i den kritik som Karen riktar mot feminister inom skepticismen. http://www.harkavagrant.com/?id=341

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är vanligare än man kan tro, och det stämmer med Wikipediaartikeln om femenistteori. Man kan inte förutsätta att det som angrips är "alla femenister", det vore en generalisering, men vad som faktiskt angrips framgår.

      Radera
    2. Genusteori är det svenska begreppet och det är inte en förutsättning för feminism. Är det alltså problematiskt att slarva med definitionerna när man pratar om ateister men inte när man pratar om feminister?

      Det här är antifeministisk propaganda, och med Karens användning av cherry picking och felaktiga implikationer så bör det sorteras under pseudovetenskap (tillsammans med "patriarkala maktstrukturer" och annat nonsens).

      Nu ska jag inte störa mer. Ha det bra.

      Radera
    3. Nu snurrar du faktiskt till det lite, det att definiera något och att kritisera en definition är inte riktigt samma sak. Jag är alltså inte så säker på att det Karen Straughan som slarvar eftersom hon gör rätt ur min synvinkel. Hennes definition av "feminist theory" stämmer med vedertagna definitioner, vilket framgick i texten, men det är sekundert till förmån för att hon är tydlig med en definition. Alltså, när man kritiserar feminism eller religion eller vad som helst, så har vi att göra med positiva grupper och en risk för generalisering som man undviker genom att deklarera vilken definition man angriper, och hennes definition var det mycket lätt att hitta belägg för. Definitionen av ateism är en annan fråga, här pratar vi egentligen bara om ett ord och inte om en positiv grupp i samma bemärkelse. Alltså, om jag kritiserar kristna för att de tror att Maria var jungfru, kan jag inte bara säga att "kristna har fel för de anser att Maria var jungfru", jag måste deklarera att det är en kristen föreställning jag angriper, och att den föreställningen är att "Maria var jungfru". Det som händer här, och det som Karen Straughan gör, är alltså inget konstigt, utan något man förväntar att kritiker ska göra. Och när det görs, kan man även se om kritiken är korrekt, eller om hon kritiserar för att hon har missuppfattat något. Du opponerar dig alltså från något som debattörer förväntas göra.

      Radera
  3. Ledsen men jag har alltid haft svårt att hålla mig borta från tangentbordet :(

    Karen analyserar en del av _genusteorin_ och drar därifrån slutsatsen att _feminismen_ i grund och botten är en religiös ideologi. För dig kanske det är uppenbart att hon med det bara avser en delmängd av feminismen, men jag kan inte se att du faktiskt har någon anledning att tro det. Vad jag hör är en kritik av feminismen på felaktiga premisser och med slarviga definitioner, men jag kanske saknar något "kontext" som är nödvändigt för att förstå logiken (?).

    Jag har inte avsett att göra någon jämförelse mellan ateism och feminism. Däremot så är ett vanligt förekommande argumentationsfel att man missrepresenterar ateismen för att göra den åtkomlig för kritik. Om man gör det genom att definiera ateism utifrån någon egenskap eller värdering som är vanligt förekommande bland ateister och därifrån drar slutsatser om ateismen i sig så är argumentationsfelet analogt med Karens.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den tolkningen förklarar din oro, men du är förmodligen rätt ensam om den.

      Radera