tisdag 20 augusti 2013

Dåliga försök att legitimera religion, del 68 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextioåttonde som handlar om Pascals vad. Argumentet bygger på föreställningen att det är strategiskt korrekt att tro på Gud.

Om Gud finns och man tror på honom, så belönas man efter sin död. Exakt hur vi belönas beror på trosföreställningen man besitter, men det brukar pratas om evigt liv och en paradisisk tillvaro. Ställer vi detta mot att Gud inte finns och att man ändå tror på honom så har man inte förlorat något, då dör man som alla andra. Således är chansen till god avkastning bäst om man tror.

Som en liten bonus kan man tänka att man kanske rent av straffas efter sin död för sin icke-tro på en existerande gud. Exakt vad som händer då, om något, beror igen på vilken trosföreställning man besitter, men risken för dålig avkastning anses vara störst för den som inte tror på Gud.

Pascals vad bubblar ibland upp bland troende som har att göra med överlöpare eller avfällingar, och tar sig uttryck i form av kommentarer i stil med "är det inte tryggast om du stannar som medlem i kyrkan?" och liknande, men resonemanget håller inte.

Himlen är inte nödvändigtvis en belöning. Låt säga att en person har helt rätt i sin tro om vad himlen är, och att den föreställningen innefattar t.ex. en oändlig lovsång till Gud. Alltså, när man dör, får man äran att prisa Gud för all framtid. Inte alla vill detta, och någon annan kanske tröttnar efter bara två-tre timmar.

Argumentet har en tendens av emotionell utpressning. Uppmaningen att man ska tro för annars går det illa, är obekvämt närvarande i argumentets kulisser. Om personen som gör detta anspråk verkligen vet att gudstro leder till belöning medan icke-tro inte gör det, faller denna invändning. Men hur många vet egentligen att Gud finns och att han har en postmortem belöning för sina anhängare?

Att tro på en icke-existerande Gud är inte ett nollsummespel. Människor är olika, och för den som inte är det minsta intresserad av religion, kan en gudstjänst rent av vara en tidstjuv.

Gud ser igenom det utstuderade. Om Gud är allvetande, kommer han att genomskåda alla som tror bara för att få sin belöning eller undvika sitt straff.

Någon annan gud än den man väljer att tro på, kanske blir kränkt. Vissa gudar är extremt svartsjuka. T.ex. handlar det första av tio Guds budord om uppmaning till odelad lojalitet inför kristendomens gud. Om det visar sig att någon annan gud än den som man väljer att tro på, är den gud som verkligen existerar, då hamnar man i knipa. Det finns alltså en tendens av falsk dikotomi i Pascals försvar av religion, eftersom försvaret inte tar hänsyn till andra religioner än Pascals religion.

Föregående - Nästa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar