söndag 11 augusti 2013

Dåliga försök att legitimera religion, del 66 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextiofemte om skönhet.

Vetenskapen öppnar för Gud.

I del 6 påstår jag att det som motiverar argumentation om religionens kompatibilitet med vetenskapen, gör det för att han har sett en konflikt som han inte vill veta av. En artikel i Aftenposten av fysikprofessor Johan E. Moan och medicinprofessor Ola Didrik Saugstad tar detta ett steg längre, då de menar att vetenskapen öppnar för Gud. Detta är ett djärvt påstående, eftersom icke-tro på Gud ofta motiveras av bristen på evidens och de problem som uppstår genom premissen i fråga.

Skribenterna inleder med att erkänna att det finns en vetenskaplig förklaring till arternas mångfald, evolutionsteorin, men att naturens skönhet snarare öppnar för Gud. Att appellera till skönhet, är inte ett giltigt argument för den som inte redan accepterar premissen att naturlighet är mindre vackert än övernaturlighet. Denna grundlösa premiss betyder absolut inget för den som inte tror att övernaturliga väsen finns, och även om övernaturliga väsen finns, så återstår arbetet med att förklara varför mitt uppskattande av ett ting, just ska vara ett argument för tingets övernaturliga karaktär? Att tänka att ett fenomen inte är övernaturligt, ger mig nästan större anledning att tänka att fenomenet är ett fantastiskt, och för den som vill påstå att tings skönhet insinuerar just tings övernaturliga ursprung (av alla dumma saker man kan påstå att det insinuerar) så återstår en hel del jobb. Vad sägs om att börja med att säkerställa att Gud finns? Vem vet, denna fråga kanske diskuteras helt i onödan?

Föregående - Nästa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar