Ohumanistiska humanister!!!

Miriam Nordfors syn på oliktänkande tar verkligen priset. Berusad av salighet, klagar hon på de "ohumanistiska humanisterna". Intolerans från Humanisternas sida är ett problem, och blotta ambitionen att vara rationell är en framstår som kränkning av Nordfors. Notera den skojfriska inledningen:

"Frukta ej, frälsningen är här! Vi behöver inte längre fundera på högre makters existens eller varför vi har kommit till. Två plus två blir fyra, och det är allt vi behöver för att leva ett "människovärdigt liv". Detta åtminstone om man får tro Humanisterna..."

Kanske inte den mest välvilliga tolkningen och den mest korrekta återgivningen av föreningens syfte, men låt gå. Nordfors har säkerligen en viktig poäng. Om man kan hitta den bland raljerandet.

"I samma anda talar man utan att blinka om hur humanismen vilar på värden som "rationalism". Vad som är rationellt utvecklas inte, men jag antar att det är att tro på empiri och partikelfysik. Kanske också homo economicus - den nyttomaximerande och effektivt konsumerande individen. Det är oklart."

Tillåt mig skoja till det för att möta Nordfors lättsamma ton i texten. Den superkraft som krävs för att bena ut mysteriet med oklarheten är läskunnighet. Det finns ett idéprogram att ta del av. För den som är intresserad.

"För Humanisterna verkar det vara viktigast att förkasta religion och hylla vetenskap."

Åh, nej! Är inte vetenskap det där som ondskefulla galna genier använder för att uppfinna domedagsmaskiner? Detta måste stoppas!

"Ett öppet och tolerant samhälle är inte bara beroende av en sekulär stat, utan också av en acceptans för det man upplever som fel, eller rentav skadligt för individer. Ett exempel på det är en muslimsk kvinnas rätt att bära slöja."

Humanisternas uppfattning om att alla ska vara fria att hysa vilka åsikter de vill och att leva enligt den livsåskådning de önskar så länge det inte inkräktar på andras rättigheter, lämnar givetvis utrymme för en muslimsk kvinnas rätt att bära slöja. Och burkini. Och en mans rätt att göra det samma. Och bådas rätt att inte göra det. Som det står i Brysseldeklarationen (2007): Vi fastställer varje individs värde, värdighet och självbestämmanderätt, samt varje människas rätt till största möjliga frihet som är förenlig med andras rättigheter. Som humanist skiljer jag mig från Nordfors genom att jag har åsikter om beteenden som är skadliga för individer, men en slöja är inte ett sådant exempel, och inget som Humanisterna har sagt insinuerar något sådant.

"På samma sätt som staten inte ska predika någon religion, ska staten inte stå för ateism."

Ok, så låt oss enas om sekularismen och allas rätt att driva sina frågor.

"Att förneka existensen av en eller flera gudar är ett precis lika mycket av en tro som att hävda att de finns."

Definitionen av ateism stannar inte alltid vid frånvaron av gudstro när guds bästa barn sitter vid rattarna. I bästa fall betyder det någon som förnekar Guds existens, i bland betyder det satanist. Inget av detta är korrekt. Visst tror många ateister att inga gudar finns. Men den som själv inte tror på alla övernaturliga väsen man kan tro på, kan inte se detta som ett större problem utan att själv vara en hycklare. Själva syftet med en religiöst neutral stat, är egentligen inte friheten från gudar, utan möjligheten till närvaro olika livsåskådningar. Sekularismen, som Nordfors själv beskriver som "vettig" i sin text, ger nämligen inte bara utrymme för troendes rätt att tro vad de vill, utan även andra människors rätt att svara på de påståenden som görs. Denna rätt gäller både dem med avvikande religiös tro och dem utan dito. Den som betraktar sig som mer tolerant för att hon föraktar den rätten, skriver förvirrade debattartiklar med svepande anklagelser mot medmänniskor med avvikande livsåskådningar. Ett sätt att bejaka rätten att svara, är att angripa påståenden som görs av sina meningsmotståndare. Så när man funderat ett slag, kanske Humanisternas ambition om en rationell syn inte är så problematisk. För att ta Nordfors problem med oklarhet på allvar, låt mig citera idéprogrammet: Kritiskt tänkande ska inte bara appliceras på frågor som kan ges vetenskapliga svar och vid tillämpning av vetenskapliga rön, utan också på samhällets normbildning. Kollektiva ideal, sedvänjor och sociala överenskommelser är föränderliga och måste omprövas i ljuset av ny kunskap, nya erfarenheter och diskussion i moraliska frågor.