söndag 16 juni 2013

Kampen om Gud bland skeptiker

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) vill profilera sig som en skeptikerförening, vilket tog sig ett märkligt uttryck under hösten 2012. Eftersom historien nu tycks ha svalnat och eftersom alla parter fortfarande tycks vara vänner, kanske det kan vara dags för en kommentar.

Vetenskaplig skepticism är som bekant förhållningssättet där man ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd. Exempel på objektiva påståenden om verkligheten är "medium kan prata med dina döda släktingar", "homeopati kan bota insomnia", "Gud finns" eller "horoskop ger dig relevant information om ditt liv baserat på stjärnornas position på himlavalvet". Samtliga av dessa påståenden saknar empiriskt stöd, samtliga saknar vetenskapligt stöd helt och hållet.

När medlemmarna i VoF testas i frågan om vetenskaplig skepticism, varierar svaret beroende på vem man frågar och vilken av frågorna man ställer. Föreningen har ett diskussionsforum på nätet, där debatt om alla möjliga och omöjliga ämnen pågår. Forumadministrationen är inte enig med styrelsemedlemmarna, men man stöttar varandra i den mångfald av uppfattningar och föreställningar som finns i föreningen. Jag tillhör en ganska liten men högljudd fallang av personer som anser att vem du är eller vad du tror, inte spelar någon roll för vad skepticism är, eller för vad som är att betrakta som falskt, vidskepligt eller undermåligt bevisat. Det är kvalitén på argumenten och den producerade och presenterade evidensen som ska räknas.

På VoF's diskussionsforum prövas dessa meningsskillnader mot varandra på en stadig grund. När Gud kommer på tal på forumet, justeras de annars så korrekta svaren från VoF, till något som snarare liknar undanflykter. T.ex. säger en styrelsemedlem att "skeptiker" och "ateist" inte är väldefinierade vardagsord, men faktum är att det finns andemeningar i ordet "skeptiker" och "ateist" som gör att man kan se hur de hänger samman, och även att (och hur) de skiljer sig från ord som "godtrogen" och "gudstroende" som också går att knyta samman. Som exempel kan man säga att icke-tro på övernaturliga väsen kan ha skeptiskt motiv, medan gudstro är tro som inte är grundat i objektiv evidens av önskvärd kvalité.

Hur föreningen hanterar frågor som rör vetenskaplig skepticism, irriterar uppenbarligen vissa av pragmatikerna. Bl.a. säger en person att "tror man på gud är man ingen skeptiker" och att "så enkelt är det". Jag håller med om det första, men kanske inte att det är så enkelt. Ett medlande försök från en annan styrelsemedlem är denna utsaga: "Skepticism + Bibeln = Ateism." Men min uppfattning är att det inte heller är så enkelt. Påståenden om övernaturliga väsen kan avfärdas blott på evidensbristen, och om dessa väsen har attribut som är direkt motstridiga, kan skeptikern dra trumfkortet logik ur skjortärmen. Du vet, den där superkraften som fungerade ganska bra när man angrep att svarta katter ger otur, och som faktiskt inte är helt värdelös när det kommer till andar heller, heliga eller inte.

En av VoF's forummoderatorer konstaterar att det finns annat om skeptiker tror på, som inte heller är bevisat, såsom t.ex. att förintelsen under andra världskriget var objektivt dålig eller yttervärlden och induktion existerar.

Yttervärlden är den fysiska verkligheten utanför våra sinnesintryck, som existerar som ett filosofiskt grundantagande, och induktion föreställningen att man kan dra slutsatser baserade på empiri, vilket också är ett filosofiskt antagande. Varken yttervärlden eller induktion är bevisade.

Detta kan i första ögonkastet vara en vettig invändning, men faktum är att detta inte är jämförbart eftersom hypoteser om yttervärlden eller om induktion har visat sig vara mycket användbara, och att förintelsen under andra världskriget kan vara nog så dålig även om objektiv moral inte existerar. Jag vill också påpeka att idéerna om existensen av en objektiv moral är lite mer än ett vitt papper - det kan faktiskt vara så att det finns vissa handingar som är sämre än andra handlingar, något som filosofen Sam Harris är inne på. Men även om invändningarna är korrekta, alltså att tron på yttervärlden och tron på induktion är lika omotiverad som tron på gudomar, så bemöter inte argumentet egentligen frågan om gudstro. Argumentet säger snarare något om hur den som yttrade argumentet ser på just förintelsen, yttervärlden eller induktion - inte något om hur övernaturliga gudomliga väsen ska hanteras av en skeptiker. Det kan däremot vetenskaplig skepticism ge en fingervisning om.

Medan diskussionen på forumet gick in i de mest underliga försvarstalen för gudatro, där till och med tron på heltal [sic] fick symbolisera något man tror på, trots att det är en mänsklig konstruktion (precis som gudar är), ställde Skeptikerpoddens Andreas Anundi ett par frågor som fortfarande står obesvarade. "Vilka ad hoc-antaganden avfärdar vi och varför? Avfärdar vi inga? Dessutom är väl varken yttervärldens existens eller giltigheten hos induktion särskilt ad hoc, väl?" Svaren finns att söka på VoF's blogg, från ordförande Martin Rundkvist. "VoF har en del medlemmar och styrelseledamöter som är religiösa..." Jag anser att Anundi har påvisat att detta får sina mindre önskade konsekvenser genom hur skeptiskt man väljer att hantera detta.

Motiven bakom försiktigheten i frågor om skepticism handlar inte bara handlar om medlemmarnas vidskepelse. I Göteborg arbetar VoF utåt. De låter personer gå under stegar på fredagen den 13:e för att låta det bli en samtalsöppnare om vidskepelse. I Stockholm är VoF mer av en vetenskapsklubb, där man bjuder in föreläsare och dricker öl. Men det är synen på skepticism och oviljan att stöta sig med vidskepliga medlemmar som väger tyngst, vilket blev uppenbart när styrelsemedlemmen Joacim gick ut på Internet och publicerade en undran över hur många man skrämmer bort genom att diskutera dessa frågor offentligt. Om den skeptiska ambitionen vägde tyngst, skulle man lika gärna kunna se möjligheten i att rekrytera skeptiker istället för att frukta att man skrämmer bort troende när Gud kommer på tal. I debattens hetta försvarade Joacim även sina gudstroende medlemmar genom att påpeka att VoF även har klimatskeptiska medlemmar. Om man verkligen är besvärad över tanken att skrämma bort skeptiker från föreningen, är jag tveksam till denna strategi. Jag ifrågasätter nämligen det skeptiska i att först konstatera att det finns evidens för att människan påverkar klimatet (och att det har negativa konsekvenser), och sedan bestämma sig för att vara klimatskeptiker. Eller det skeptiska i att först konstatera att ingen evidens finns för några gudars existens, och sedan bestämma sig för att vara gudstroende. Jag ifrågasätter detta, trots att jag läst alla tokiga försvarstal, och jag förfäras över att en representant för en skeptikerförening gör en poäng av att han organiserar vetenskapsfientliga medlemmar, i ett försök att legitimera ett specifikt befängt vetenskapligt påstående: Gud finns.

För mig hägrar tanken att en skeptisk hållning till frågor skulle attrahera skeptiker till föreningen, även om frågorna påstås vara religiösa eller metafysiska. Möjligheten att testa ett påstående är egentligen bara intressant för den som tror sig kunna göra påståendet - att legitimera t.ex. föreställningen att Gud finns med det kompletterande påståendet att man inte kan veta huruvida Gud finns, är undermåligt, eftersom det betyder bara att man inte kan veta. Man har fortfarande ingen anledning att tro. Att ifrågasätta giltigheten i påståenden som saknar stöd, är fortfarande en rimlig hållning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar