måndag 20 maj 2013

"Varför jag ser ateister som troende"

Den eftertänksamme och filosofiintresserade Mattias Eveborn gör upp med nyateismen i en bloggpost där han listar upp varför han anser att ateism är tro. Han skriver:

"Jag har tydligen lyckats trampa några ny-ateister på tårna när jag under på den ateiststinna twitter-tråden #swerel hävdade att ateister också är troende. . ."

Antingen trampade du nyateisterna på tårna, eller så hade du fel.

"Jag har fått en rad kommentarer där man retoriskt undrar om icke-tro på troll, tandfen osv också måste kategoriseras som tro."

Förmodligen lägger Mattias en större betydelse i icke-tro på något han själv tror på, för att ateister förhåller sig verkligen på samma sätt till både skogstroll och gudar, rent ontologiskt. Men om man tittar på troll och gudar ur andra perspektiv, så måste man som icketroende förhålla sig till det faktum att troll har mycket mindre makt i samhället än gudar. Trollens anhängare är inte lika många och har inte samma politiska inflytande.

"Därför väljer här att förklara varför jag ser ateister som troende och att de inte bör se det som en förolämpning."

Kanske att du är skapelsetroende, och anser att uppfattningen att verkligheten är en naturlig plats kräver mer tro?

"Se det istället som mitt bidrag i till Humanisternas kampanj för att få bilda trossamfund... ;-) En ateist tänker att man inte bör hålla för sant sådant som man inte har säker kunskap om."

En ateist kan tro så, ja. Men en ateist tror inte att några gudar finns på riktigt. Jag tror att det inte finns några gudar, eftersom evidensen tyder på att verkligheten är en naturlig plats. Därför skulle jag hellre säga att man inte bör hålla för sant sådant som inte verkar vara sant.

"De menar vidare att vi inte har säker kunskap om Guds existens och att vi därför inte bör hålla Guds existens för sant."

Nej. Jag drar alltid öronen åt mig när jag ska föreställa mig något tveksamt för att min meningsmotståndare ska kunna leverera sin argumentation genom exemplifiering. Men nu pratar vi om en eftertänksam filosof, så låt gå.

"Ett antal går längre och menar att vi har säker kunskap om att Gud inte existerar."

Jag tror inte att Gud, på samma sätt som jag inte tror att skogstroll existerar. Inget tyder på att något av dessa väsen verkligen finns.

"Nu behöver vi fråga oss då vad som är "säker kunskap". Det är en ständigt aktuell fråga inom filosofin."

Vi vet olika saker med olika säkerhet. Vi är t.ex. mycket mer säkra på att arternas mångfald förklaras genom evolution än vad vi kan vara säkra på att det inte finns några gudar. Men eftersom inga evidens om olika religioners gudar producerats, så kan man med viss försiktighet tänka att de snarare är religiösa konstruktioner än faktiska existerande väsen.

"Det är ytterst lite om något som vi kan ha absolut säker kunskap om. Hur kan vi till exempel vara säkra på att vi är i vaket tillstånd eller om vi bara drömmer?"

Sa filosofen. Det kan vi inte, men om vi antar att yttervärlden existerar och om vi antar att vi kan veta något om den genom att studera den, så finns ingen anledning alls att tro att några religioners väsen verkligen finns eller har funnits.

"Jag har inte funnit något absolut motbevis mot att vi endast drömmer. Vi måste välja om vi vill tro att vi drömmer eller tro att vi är vakna - vi är alla utlämnade åt tron!"

Det som här benämns som "tron" är de grundantaganden jag tidigare refererade till. Att vi inte kan veta allt om allt, legitimerar inte tron på övernaturliga väsen. Alls.

"Samma typ av frågor - där vi inte kan ha "säker kunskap" - dyker upp igen och igen. Till exempel frågan om den fria viljan."

Oavsett vad vi vill göra eller inte vill göra, är det möjligtvis hur vi agerar som vi kan bestämma över. Det är det som är fritt. Att vi kan välja vad vi ska vilja är inte lika självklart, det är snarare ganska osannolikt.

"Nu behöver inte tron vara godtycklig - man kan välja att tro på goda grunder. Inom filosofin använder man sig av begreppet "plausibel" - tillämpbar."

Så spännande! Kan det vara så att du tänker att eftersom vi inte kan veta allt om allt, så kan Gud finnas trots att vi inte kan styrka det?

"Jag kan inte motbevisa tesen att jag alltid drömmer - men hjälper mig inte att leva mitt liv och gör inte tillvaron mer begriplig. Därför väljer jag att tro att jag är vaken. Nå, är det "plausibelt" att tro på Gud?"

Du behöver inte motbevisa tesen att du drömmer. Du behöver inte styrka att verkligheten bara existerar i din fantasi. Jag accepterar grundpremissen att verkligheten finns.

"I mina tweets pekade jag på de fysikaliska konstanterna och hur det är oerhört finjusterade värden. Det räcker med mycket små avvikelser i en enda av dessa för att livet som vi förstår det skulle vara omöjligt."

Nu blandar vi in finjusteringsargumentet som går ut på att "verkligheten är så fantastisk att den måste vara övernaturligt instiftad". Jag accepterar inte det argumentet heller, men nu har vi två bollar i luften. Dessa är: 1) Vi kan inte bevisa allt, alltså finns utrymme för Gud. 2) Verkligheten är beskaffad på ett sådant sätt att den måste vara skapad av ett övernaturligt väsen.

"Ta till exempel förhållandet i dragningskraft mellan atomens kärna och elektronerna. Skulle dragningskraften vara något starkare skulle de inre elektronerna sugas in i kärnan och vi skulle endast ha tunga grundämnen kvar. Om dragningskraften skulle vara något svagare skulle de yttre elektronerna slunga iväg och vi skulle endast ha lätta gaser kvar. utifrån min erfarenhet och mitt kunnande är det "plausibelt" att tänka att en rationell varelse som jag kallar Gud har ordnat universum så att liv är möjligt."

Det ante mig. Men universums beskaffenhet kan förklaras med färre obevisade hypoteser, såsom t.ex. gudar. (Professor Lawrence Krauss jobbar med dessa frågor i Origins Project vid universitetet i Arizona.) Låt säga att jag tänker mig en bakomliggande kraft och kallar denna för "Gud", så återstår fortfarande argumenten som stärker anspråket att det faktiskt är Gud. Att hantera finjusteringsargumentet på detta vis, är att bolla tillbaka till det första argumentet ("vi kan inte bevisa allt, alltså finns utrymme för Gud") som faktiskt är ett mycket svagare argument.

"Andra förklaringsmodeller är att "det blev så av sig själv", "slupen fixade det" eller "det har alltid varit så". Jag finner dem mindre plausibla."

Men så har vi naturvetenskapen också. Jag finner den mer plausibel än din religion.

"Jag är knappast ensam om att vara skeptisk mot begreppet "säker kunskap"."

Det gör inget, den som har bäst teori vinner.

"Inom fenomeologin talar man om "tolkningshorisont". Pedagogen Lev Vigotskij säger att all kunskap är "situerad". Föra att vara konsekvent icke-troende måste man vara låta bli att ta ställning till en mängd grundläggande frågor som den om vi alltid drömmer eller inte. Jag har ännu inte mött någon som på allvar försöker leva efter ett sådant förhållningssätt."

Du har redan sparkat upp osäkerheten dörr, vilken genom du vill tränga igenom din Gud. Sparka inte för hårt, för då kan faktiskt även skogstroll och enhörningar slinka igenom.

"Därför vill inbjuda alla ateister som ännu inte gjort att komma ur garderoben till gemenskapen av alla oss andra "troende". Här kan vi dela erfarenheter och jämföra världsbilder – pröva olika modeller – för att se vad som är mest ”plausibelt”. Kommentera gärna."

Rent kunskapsmässigt förhåller jag mig fortfarande till troll och gudar på samma sätt. Du råkar bara ha en väldigt viktig plats i din världsbild för din gud, och har därför svårare att se att den är en mänsklig konstruktion.

"Mina påståenden tycks dock vara provocerande för några - jag publicerar endast kommentarer som argumenterar i sak utan tillmälen eller hån."

I sak har du inte argumenterat för din gudstro speciellt framgångsrikt, men du har förklarat hur du resonerar. Dåliga sakargument är för mig en signal om att vara försiktig, och jag ser ingen anledning att tro att några övernaturliga väsen finns över huvudet taget.

4 kommentarer:

  1. Bra skrivet. Själv tänkte jag mer i banor av "skiter på dig".

    SvaraRadera
  2. Det här med att se Guds-förklaringen som plausibel är en grop mänskligheten fallit i så förbannat många gånger vid det här laget att det börjar bli tröttsamt att klättra ur den.

    Det finns över 2800 gudar dokumenterade genom människans historia. Alla dessa gudar har totalt sett miljarders människor funnit plausibla och varit helt totalt 100% säkra på att de existerar, för att sedan släppa den illusionen och gå vidare till något annat.

    Vad vi bör lära oss av detta är att människan är inte bara en expert på att uppfinna gudar, vi är också experter på att totalt övertyga oss själva och andra om dessa gudars existens för att sedan rata dem helt. Detta är en mekanism vi har, en tendens vi har som art, och det ter sig för mig en aning självgott att ändå fortfarande vara övertygad om att mekanismen visst är korrekt, den har bara inte "träffat rätt" ännu.

    Religion konkretiserar med alarmerande tydlighet människans brister och tillkortakommanden som art. Den vetenskapliga metoden rättar till dessa på ett väldigt elegant sätt.

    SvaraRadera
  3. Angående finjusteringsargumentet:

    Antaget att man argumenterar för en Gud som sägs vara "omnipotent" så faller finjusteringsargumentet eftersom en allsmäktig Gud borde således även kunna skapa liv där liv inte kan existera.

    SvaraRadera
  4. Jag har alltid tyckt att finjusteringsargumentet är ett av de gudstroendes mest underliga och korkade argument för att vår värld skulle vara skapad av en högre makt.

    Helt klart är det så, att vår värld inte skulle kunna existera om inte parametrarna såg ut som de gör, men det betyder ju bara att vi inte skulle existera i den form vi är och uppfatta den som vi gör, och inget annat.

    Universum skulle bara ställa in sig i ett annat "jämviktsläge" och på vissa platser så skulle varelser utvecklas med de förutsättningar som skulle gälla då och som skulle uppfatta den värld de levde i på ett annat sätt än vi.

    Att se det utifrån synvinkeln att världen inte skulle kunna existera om inte vi fanns här och kan observera den från vårt perspektiv är ytterst trångsynt, men det är enligt min åsikt en av religionens paradgrenar. Att få utövaren att känna sig utvald och speciell just för att många inte står ut med tanken på att livet inte skulle ha en "högre mening".

    /HH

    SvaraRadera