måndag 25 mars 2013

Dåliga försök att legitimera religion, del 12 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den tolfte, som förhåller sig till skapelsetro. Detta specifika argument har använts av en uttalad ateist. Lite bakgrund: En ung skapelsetroende kille berättade för mig, i syfte att förklara varför det är vettigt att tro att jorden blott är några tusen år gammal, hur data från åldersbestämningar egentligen bör gå till.

Tänk dig att du räddar en kista med guldpengar från ett gammalt sjunket skepp. På mynten kan man läsa av vilket år de präglades. På något står det 1510, på något står det 1496 och på något står det 1503. Om du utifrån denna information ska svara på när skeppet sjönk, så är det rimligaste tänkbara svaret att skeppet sjönk 1510 eller senare. Kanske 1511, kanske 1512, men inte 1506, eftersom ett skepp som sjönk 1506 knappast kan bära med sig mynt som präglades 1510. Av detta kan vi lära oss att man alltid ska utgå ifrån den yngsta åldern när man räknar ut när en händelse har inträffat. Om radiometrisk datering av Sveriges berggrund säger oss att jorden är minst 1 miljard år gammal, medan dendrokronologi inte tar oss längre tillbaka än 10 000 år, kan man inte anta att jorden är 1 miljard år gammal, utan snarare omkring 10 000 år.

(Jorden är drygt 4,5 miljarder år gammal.) Om man ska gå på det yngsta eller äldsta datumet borde rimligtvis bero på vilken fråga man ställer. Anledningen till att detta argument kan fungera, trots att det är så extremt förvirrat formulerat, är att utsagan som görs om hur man bestämmer när ett skepp sjönk, faktiskt är korrekt. Men man måste också anpassa svaret till frågan som ställs, och om frågan istället handlar om hur länge mynt har funnits, så måste vi anta att mynt fanns år 1496, och att mynt kanske rent av har funnits längre än 1496.

Varför reagerar inte den skapelsetroende på detta? Varför utvärderar han inte sina föreställningar på nytt? Skapelsetro är religiöst betingat, och precis som andra religiösa dogmer är slutsatsen viktigare än argumenten. Därför vill jag ta denne kreationist i försvar. Om man har ett förlåtande förhållande till religion, har man passerat en gräns som har konsekvenser.

Frågan om kreationism kontra evolution är en vetenskaplig fråga, det är inte ett problem man kan belasta fenomenet religion. Jag accepterar inte detta försvar av religion. Skapelsetro är religiöst betingat. Exemplet med skeppsbrottsanalogin visar hur extremt dåliga argument en annars (till synes) vettig människa kan svälja, för att försvara en fråga han vurmar för. Det beteendet har inget med vetenskap att göra, det har med religion att göra. Sakfrågan är en vetenskaplig fråga, men hur frågan hanteras är ett uttryck för religiöst tänkande. Man skulle kunna tänka sig att hela dispyten om skapelse kontra evolution är en religiös fråga, vilket det finns skapelsetroende som påstår, men av goda anledningar är frågor om verklighetens beskaffenhet naturvetenskapliga frågor.

På detta vis liknar föreställningen att vi är skapade för 6000 år sedan föreställningen att det finns en Gud. Att någon gud över huvudet taget skulle finnas på riktigt, är en befängd föreställning. Gudstro är religiöst betingat, och har andra orsaker än att Gud skulle finnas på riktigt. Man skulle kunna tänka sig att hela dispyten om huruvida Gud finns är en religiös fråga, vilket det bl.a. finns gudstroende som påstår, men av goda anledningar är frågor om verklighetens beskaffenhet naturvetenskapliga frågor.

Föregående - Nästa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar