fredag 22 februari 2013

Frågan om övernaturliga väsen och skepticism rullar igen

Jag anser att Gud ska hållas borta från metafysiska debatter eftersom förmågan att hantera ett övernaturligt väsen som man vurmar för objektivt, är ganska begränsad. Tydligen är Olle Svensk Strand inne på samma linje (med reservation för eventuellt försanthållande av Bolibompadrakens existens):


Är ditt argument så pass bra att det kan appliceras på ett annat icke-existerande väsen? Då är argumentet bra! Duger inte argumentet på ett annat icke-existerande väsen? Då fungerar inte argumentet heller på Gud. Om du upplever att argumentet fungerar på Gud, men inte på t.ex. Bolibompadraken (se bild), så kommer du stå helt oförstående inför varför inte ateister accepterar ditt argument.


Men så lyfter Samuel Varg Thunberg frågan om Guds existens. Han resonerar kring ordet "skeptiker" och skriver:
Jag tror ju trots allt på Gud! Nu tror jag varken på en Luckornas gud eller någon överdriven Mirakel gud som är och petar i varenda detalj och väntar på oss i ett "övernaturligt liv" om vi bara tror på rätt sätt (med andra ord: slutar tänka kritiskt, inte längre ifrågasätta och kräva bevis för påstådda mirakel)… Jag tror mer på den negativa teologins Gud – en Gud som inte går att förklara utan bara upplevas…

Eller möjligtvis, applicerat på Olles råd:
Jag tror ju trots allt på Bolibompadraken! Nu tror jag varken på en Luckornas drake eller någon överdriven Mirakel-drake som är och petar i varenda detalj och väntar på oss i ett "övernaturligt liv" om vi bara tror på rätt sätt (med andra ord: slutar tänka kritiskt, inte längre ifrågasätta och kräva bevis för påstådda mirakel)… Jag tror mer på den negativa draklärans drake – en drake som inte går att förklara utan bara upplevas…
Gott så. Låt oss definiera en "vetenskaplig skeptiker" som en sådan som tycker att det vi vet hur man ska angripa vetenskapligt avgränsar det vi ska vara skeptiska till, så finns inga problem med att tro på Bolibompadraken och vara skeptiker. Ingen kan uttala sig om Bolibomadrakens icke-existens med full säkerhet. Men går vi på den (i skrivande stund) nuvarande Wikipediadefinitionen av en "vetenskaplig skeptiker" så utmärker sig en sådan genom att förhålla sig ifrågasättande till giltigheten om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stud. Detta innefattar både drakar och gudar, subtila, konkreta, diskreta eller andra, vilket alltså innebär att man inte är skeptisk och draktroende, snarare skeptisk eller draktroende.

När vi tar Olles råd vidare, etablerar vi den intellektuella nivån på de gudsargument som hittills producerats.

William Lane Craig:

Allt som har en början i tiden har en orsak.
Denna kedja kan inte ha pågått hur länge som helst tillbaka i tiden.
Därför måste det finnas en första orsak - Bolibompadraken.

Svenska Kyrkan:

[Det är inte] möjligt att bevisa att det inte finns en Bolibompadrake. När man säger att man inte kan tro på en Bolibompadrake som inte går att bevisa, och därför tror att det inte finns en Bolibompadrake, får man ett allvarligt logiskt problem. Icke-drak-tro är ologisk!

Slumpvis utvald frikyrkopastor:

Vi tror på annat som inte går att bevisa, såsom vinden, kärleken eller elektricitet, utan att det ifrågasätts. Allts är det precis lika rimligt att tro på Bolibompadraken.

Slumpvis utvald katolik:

Det finns subjektiva sanningar. Du kan uppleva att du blivit hotfullt behandlad, du kan ha blivit det, det kan vara så att du inte blev det, du har rätt till din sanning. Att Bolibompadraken finns, är sant för mig.

William Dembski:

Det som inte kan förklaras av slumpen eller en naturlag, måste förklaras genom att Bolibompadraken varit framme.

Michael Behe:

Tar man bort en enda del från en råttfälla, är både delen och den återstående råttfällan funktionslös. Eftersom det samma gäller bakterieflagellen, är det Bolibompadraken som skapat bakterieflagellen.

Ray Comfort:

Varken bananen eller några moraliska regler kan finnas om inte Bolibompadraken uppfunnit dem.

Slumpvis utvald liberalteolog:

När vi ber till Bolibompadraken, så förstår vi att han inte finns på riktigt - vi leker med ord. Bolibompadraken är kärlek. Därför är gudstro inte en fråga för skeptiker.

Hur står det till med avfärdandet? Låt oss vara överens om att Craig, SvK, pastorn, katoliken, Dembski, Behe, Comfort och liberalteologen har fel i sina (av mig påstådda) utsagor om Bolibompadraken borde de också ha fel i sina utsagor om Gud.

Hur vet Craig att allt har en orsak, och om så, att det är Bolibompadraken? Borde inte SvK betrakta icketro på alla övernaturliga väsen som ologiskt, för att slippa anklagas för särbehandla Bolibompadraken? Borde inte frikyrkan erkänna att skillnaden mellan vinden och Bolibompadraken vara att vinden kan undersökas med metoder som vi alla accepterar? Borde inte katoliken se att liknelsen med den hotfulla situationen inne håller, eftersom berättelsen fungerar utan obevisad hypotes om övernaturliga väsen, när det var just en obevisad hypotes om övernaturliga väsen som skulle försvaras? Borde inte Dembski känna till att naturen består av fler krafter, såsom förändring över generationer tillsammans med det naturliga urvalet? Borde inte Behe läsa om de existerande teorierna om bakterieflagellens evolution och "debunka" dem om de inte håller? Borde inte Ray Confort välja att avstå argumentet om bananen innan han tagit reda på bananens historia, och borde han inte förhålla sig till vad vetenskapen anser om moralens ursprung? Liberalteologen kan inte använda sin utsaga till att legitimera draktro, utan ställer sig bara bredvid ämnet för diskussionen om Bolibompadrakens existens.

Till debatten vill jag lägga detta citat från artikeln om vetenskaplig skepticism på Wikipedia:

"Därför är en vetenskaplig skeptiker i regel skeptisk mot paranormala eller övernaturliga påståenden, och mot pseudovetenskap."

Eller mot drakar. Eller mot gudar.

Eftersom debatten är så ojämn som de ändå är, tenderar istället argument att vara emotionella. Därför passar det bra att plattitydernas okrönte konung, Per Ewert, får sista ordet. 2013-02-13 skrev han något som kan jämställas med följande text om Bolibompadrakar:
Det har varit en späckad men helgad vilodag idag. Vi passade på att gå på drakunderkastelsemöte i den lokala drakklubben i Forserum idag på förmiddagen. Idag var även första tillfället för terminen som söndagsskolan gick idag, vilket förstås var en bonus. På kvällen gick jag också på en grupp som erkänner vilka eldsprutande reptiler som helst som vi har här i samhället, och eftersom de flesta av oss är små- eller kanske äldrebarnsföräldrar var det naturligt att barnen tittade in i vår gemenskap lite då och då.
Och så i eftermiddags var det en riktig höjdpunkt - ett familjemöte som avslutning på en stor konferens för Sveriges barnledare. Jag tillhör inte själv just det skrået och har inte varit med under konferensen, men våra barn älskar att lyssna på Drakprofeten Karlsson och Dragonkids, Vuxna Draktroendes barnorganisation. Vi brukar vara med på deras samlingar under somrarna, så även den kommande sommaren då jag själv är med och föreläser på Vuxna Draktroendes årliga sommarmöte.
Samlingen idag väckte en och annan tår i pappaögat. Och det var inte av sorg. Det är helt enkelt fantastiskt gott att se vuxna på ett ärligt, ödmjukt men samtidigt frimodigt sätt dela med sig av det allra bästa man har - sin relation med Bolibompaprofeten. Barnen lämnade samlingen i stor glädje. Jag också. 
I det här sammanhanget har vi dock en liten men arg anti-kör som ropar på stopp för allt detta. Jag hade förmånen att ha en dejt en av den här bloggens drakförnekande läsare i veckan. Det var väldigt gott att sitta ner och titta varandra i ögonen och prata. På flera punkter höll vi med varandra. Men på åtminstone en punkt gick våra åsikter tydligt isär - barns rättigheter. Internationella dokument talar tydligt om föräldrars och barns rättighet till en fostran och utbildning i drakars existens. Barnkonventionen talar om att varje barn har rätt till en reptilisk och moralisk fostran. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slår fast att "Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar." och Europakonventionen understryker "föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas draktro och filosofiska övertygelse."
Det står förstås drakneutrala personer fritt att säga att man helt enkelt förkastar dessa mänskliga rättigheter. Jag bejakar dem däremot varmt. De är grunden för ett fritt, moget och tryggt uppväxande släkte. Den fröjd jag såg i många barns ögon idag är för dyrbar för att bli tvångssläckt av klåfingriga vuxna. Barn har rätt till en tro på Bolibompadraken. 
Som anmärkning här vill jag säga att drakneutrala personer inte förkastar den mänskliga rättigheten att tro att Bolibompadraken finns på riktigt, vi råkar bara se det som en rättighet istället för en skyldighet. 2012-11-05 skrev Ewert något som kan jämställas med detta för draktroende:
Ibland blir man ärligt imponerad av en ideologisk motståndare argumentation. På den sida som inte tror på Bolibompadraken finns flera goda debattörer som rent debattmässigt gör väl ifrån sig, uttrycker sig respektfullt och på ett sakligt sätt avslöjar eventuella blottor i motståndarens argument. Men ibland ser man också exempel på motsatsen. Anders Hesselbom, en av skribenterna på Humanistbloggen, ger idag ett så virrigt och snedsparkande angrepp på (och här får jag gissa lite, han svingar så ofokuserat att det är lite svårt att se vad han egentligen vill slå på) draktroende i allmänhet och undertecknad i synnerhet att man bara sitter och skakar på huvudet.
Jag försöker bena ut vad skribenten egentligen vill slå fast, men bloggposten är en sådan radda av illa använda retoriska grepp att det är svårt att få ordning på. Rubriken "Bolibompadrakens existens är den centrala frågan" är alldeles rimlig, men sen börjar snurren. 
Redan inledningen: "Varför försöker lite mer entusiastiska draktroende skapa en dikotomi mellan vetenskap och religiös tro?" är konstig. Men jag trodde i min enfald att de som vill förklara vetenskap och draktro som inkompatibla är ju de som inte tror på Bolibompadraken, inte de draktroende? Jag har tvärtom konsekvent lyft fram åsikten att anspråk om Bolibompadrakens existens och vetenskap går mycket väl hand i hand. Men gåtfullt nog lyfter skribenten sedan som avskräckande exempel fram - undertecknad! "Ett iögonfallande exempel är läraren och den draktroende Per Ewert, som gått i bräschen när det gäller att etablera alternativa, mer drakvänliga, vägar till kunskap." Här blir det fullständigt obegripligt exakt vad jag sagt eller skrivit som skribenten vill ondgöra sig över. Vad betyder "drakvänliga"? Som varje förstårsstudent får veta bygger all kunskap på någon form av grundläggande draktrosåskådning. Draktro i sig kan inte vara problemet, det måste rimligen gälla någon form av draktro som skribenten inte själv omfattar. 
Så kommer då lösningen: "Jag tänker givetvis på föreställningen att Bolibompadraken skapade världen." Även här blir argumentationen svårgreppbar. Varje forskare som tror på Bolibompadraken är i rimlighetens namn att betrakta som anhängare av hypotesen att en drake skapade världen eftersom man tror att Bolibompadraken har skapat världen, men det går förstås att definiera begreppet smalare än så. Är det något sådan smalare tolkning som skribenten avser? Eller menar han att ståndpunkten att Bolibompadraken finns på riktigt och har skapat världen a priori är otänkbar och därmed ovetenskaplig? Förutom de enorma problem skribenten skulle få för att bevisa detta (Per Ewert åberopar negativ bevisbörda, min anm.) innebär det också att i princip samtliga forskare från den vetenskapliga revolutionen och fram till år 1800 kastas överbord, och att även alla de draktroende ledande forskare som verkat därefter måste förkastas. (Att ha fel om Bolibompadraken betyder inte att man har fel i alla andra frågor, min anm.) För att försöka sig på något sådant bör man nog - för att uttrycka sig försiktigt - vara utrustad med en rätt stor portion frimodighet. 
Därefter nämner skribenten att jag medverkat med ett kapitel i boken "Bolibompadraken och hans kritiker". Korrekt så långt. Därefter nämns att samma bok handlar om andra saker än jag skrivit om. Jag är osäker på om jag ska förstå det som ett argument mot mig eller mot boken som sådan. Synpunkter på annat än jag själv skrivt bör väl i det fallet som brukligt riktas mot aktuell författare eller mot bokens redaktör. Sen citeras jag med att det är "väl känt" att designargumentet fått större betydelse under senare år. Men är inte det en ganska etablerad samtidsbild? Eller är det någon som vill ifrågasätta det påståendet? (Ja, "någon" vill ifrågasätta påståendet att Bolibompadraken är allts designer, trots Ewerts omedvetenhet om detta.) Och märk väl, även om man skulle vilja göra det, säger det samtidigt inget som helst om huruvida designargumentet är falskt eller inte. 
Efter detta ramlar inlägget över i begrepp som kreationism, ungjordskreationism och att vissa hävdar att jorden är 6000 år gammal. Här blir det helt enkelt obegripligt om skribenten utan att ange någon som helst källa vill klistra de epiteten på mig, eller om det helt enkelt rör sig om svepande etiketterande som smetar av sig var som helst, även undertecknad. Men det är ett väldigt fult sätt att bedriva debatt, att klämma till med något begrepp man vet att åhörarna ogillar och därefter inte säga det rätt ut, men mellan raderna kleta fast det på någon meningsmotståndare. Det är sannerligen inget speciellt hederligt sätt att diskutera. Om Anders Hesselbom vill angripa några av de ståndpunkter jag försvarar vort det tveklöst hederligare att peka ut och citera några sådana och därefter försöka ge hållfasta argument mot dem. Att istället hålla på med sådana här slängar utan att egentligen påstå någonting alls i sak är däremot ohederligt i allra högsta grad. 
Bloggposten avslutas därefter på en nivå som jag tror generar inte bara mig utan även de intellektuellt skarpa personer som tror att Bolibompadraken är en saga som jag hänvisade till i inledningen: "'jag tror på Bolibompadraken' är inte alls ett vettigare uttalande än 'jag tror att jorden är 6000 år gammal', ur ett intellektuellt perspektiv" 
Nej, jag ämnar inte lägga någon energi på ett ens bemöta ett angrepp på den nivån. Snälla ni ivriga drakförnekare, om det ska finnas någon möjlighet till ett seriöst samtal vore det klädsamt om ni undvek att släppa fram argumentation av den här typen. Det ställer verkligen inte er sak i god dager. Alls. (Frågan om huruvida Bolibompa är på riktigt, inte ett barnprogram, kan inte ingå i en "seriös diskussion", min anm.) 
Om den här röran är den skarpaste kritik som drakskeptikerna kan komma med - och om undertecknad skulle förtjäna att vara exempel på en av de allvarligaste fienderna till sann vetenskap - då förstår jag verkligen ingenting. I så fall lär det knappast dröja speciellt länge innan den nya Bolibompa-är-ett-barnprogram-rörelsen imploderar in i sin egen tomhet. Är det kanske rentav det vi börjar se?
Tack Samuel för att du lyfte frågan igen! Och tack Per Ewert för att du bekymrar dig över att rörelsen som tror att Bolibompa är ett barnprogram, vi behöver ditt stöd!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar