Religiös tro, försanthållande av övernaturliga och
allsmäktiga väsen, får onekligen konsekvenser. Nästan alltid är det bättre att
ha en mer korrekt uppfattning om hur verkligheten är beskaffad, än en mer
inkorrekt. SVT rapporterar att ett par i Borås "åtalas i dag för att ha
torterat en flicka eftersom de tror att hon är en häxa". Flickan
misshandlades och förnedrades av vuxna (föräldrar?) som sa sig verkligen tro
att hon var en häxa, och konsekvensen att agera som föräldrarna gjorde, följer
naturligt av den föreställningen. Till vilken grad ska de vuxnas religion
respekteras och till vilken grad ska barnets rättigheter respekteras? Ett
argument som används i omskärelsedebatten, är att omskärelsen inte bara är
föräldrarnas rätt att utöva en rit på sitt barn, utan även att det är barnets
rätt till sin "religiösa identitet" - hypotesen om judisk
snoppbonding säger oss att de synliga konsekvenserna av det man utsätter barnet
för, är något som skulle vara till barnets fördel.
Även häxan får förmodligen med sig ett minne från sina
religiösa föräldrar i form av bestående skador av sparkarna hon fick ta emot.
När man "respekterar religiös tro" måste man ta ställning till om man
tycker att häxutdrivning är något som ska vara tillåtet i religionsfrihetens
namn och om omskärelse ska vara tillåtet i religionsfrihetens namn. Både
omskärelse och häxutdrivning är primitiva religionsyttringar som barnen skulle
kunna klara sig bra utan, men att vara motståndare till dessa riter är knappast
att respektera förändrarnas religion, det är snarare att ställa sig på barnens
sida. Barn som kanske inte ens utvecklat någon religion. Och om man påstår att
detta är något som görs för barnens skull och alltså anser att barnen har "rätt"
till denna behandling, då gäller det att man kan styrka varför vissa barn mår
dåligt av att inte ha dessa kränkningar och förnedrande handlingar i bagaget.
Både fallet med häxan och med fallet med rituell omskärelse
visar på graderna av övergreppen som görs i religionens namn. Kanske att det
ena ska vara tillåtet men inte det andra? Vissa övergrepp kanske är så pass
lindriga att barnet helt enkelt måste stå ut, eftersom föräldrarnas rätt går
före? Om man tänker på en möjligen ännu mer normaliserad föreställning,
nämligen den att Gud är ett allsmäktigt väsen som kan prata med de som tror,
hur ska man hantera om den guden säger något tokigt till en av sina anhängare?
Gud ber bland sina anhängare att döda t.ex. sina barn. Sådant händer. Att respektera
någons religiösa tro på en allsmäktig gud som kan kommunicera med sina
anhängare, är att välsigna en sådan avrättelse.
Att man får tro på vad man vill, är självklart. Vissa
föreställningar är mindre respektingivande än andra, och de föreställningar som
år 2013 fortfarande benämns som "religiösa" är kanske de allra minst
respektabla föreställningarna. Det är här vi hittar allsmäktiga gudar, häxor
och demoner. Om man verkligen tror, är det inget konstigt att man ibland agerar
på sina föreställningar. Men att föreställningar måste tas på tro, är ju
varningssignalen som säger att föreställningarna antagligen är felaktiga. Finns
det något som tyder på att häxor infiltrerar Borås? Nej, alltså kan man
förhålla sig avvaktande eller ta det på tro. Finns det något som tyder på att
Gud kan prata med sina anhängare? Nej, alltså kan man förhålla sig avvaktande
eller ta det på tro.
Om Gud skulle få för sig att be en skeptiker döda sitt barn,
kanske denne förmår att reagera på att något osunt är på väg att hända. Om Gud
skulle få för sig att be en troende döda sitt barn, kan man bara hoppas att
övertygelsen om Guds existens är begränsad, för annars går det illa.
Om man begår ett brott och påstår att gud har sagt att man ska göra det. Man är kristen/religiös sedan innan osv...
SvaraRaderaHur kan det bli i en rättegång?
Det måste väl bli att förövaren antingen anses "tokig" eller ljuger?
Det kan väl aldrig bli att det var så, och eftersom det var självaste gud som sa att man skulle göra det, så är det OK?
Tar inte det gud ur ekvationen som att det absolut inte kan vara så, och visar att man inte kan/ska tro på gud..?
Gud kan inte finnas i rättssystemet väl. Dvs han finns inte i verkliga världen...
Tja ni förstår vad/hur jag menar va?