Det finns inte många övernaturliga fenomen vars icke-troende
har förärats med ett namn, men icke-tro på gudar har ett namn. Ateism. Orsaken
till icke-tro på gudar sträcker sig från att man inte fått någon gudshypotes
presenterad för sig, till att man kommit till uppfattningen att försanthållandet
av gudar inte är rimligt. Vetenskaplig skepticism kan t.ex. vara filosofiskt
motiverat. Man kanske har en ambition att ha en korrekt uppfattning om verkligheten?
Men så finns dem som bedriver skeptiskt arbete, "missionerar
skepticism" om man så vill. Någon kanske argumenterar för varför
evidensbaserad medicin är bättre än alternativ medicin. Någon annan kanske
argumenterar mot religiösa anspråk om gudar, och någon kanske kritiserar
klimatskepticism. Den som bedriver skeptiskt arbete, är inte med nödvändighet
driven av vetenskaplig skepticism som filosofiskt ställningstagande. En person
som gör ett utmärkt arbete mot alternativmedicinen, kanske själv är
klimatskeptiker, men ändå väldigt användbar.
Givetvis skapar de som argumenterar för evidensbaserad
medicin irritation bland folk som inte alls har något emot alternativmedicin,
och av någon anledning verkar kritikernas högljuddhet stå i relation till hur
många som är anhängare av det som kritiseras. Och följaktligen, irritationen
mot det skeptiska arbetet, har samma relation.
När många tror på gud, och gudstroende formar samhället i
hög grad, blir de vetenskapliga skeptikerna som kritiserar gudstro mångas
irritationsmoment, för av förklarliga skäl är få intresserade av att byta sida.
Vilken skeptiker med sin intellektuella hederlighet i behåll, kan börja se
mellan fingrarna på ett så grundlöst anspråk som har så stort inflytande på
våra liv? Och vem som är nöjd med rådande ställning är beredd att ta intryck av
det skeptiska arbete som bedrivs, när det är lättare att avfärda det som gnäll?
Kommentarer
Skicka en kommentar