Lagom till advent publicerar Skolverket juridisk vägledning
för hur skolan ska hantera religiösa högtider under rubriken "skol- och
förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal". Anna Ekström och
Claes-Göran Aggebo skriver också en artikel på DN Debatt där de förklarar tanken
med sina riktlinjer. På ett bra sätt förklaras skillnaden mellan ceremoni och
utbildning, vilket verkligen behövs förklaras, för inte många vet att detta är
två helt olika saker. Religiösa debattörer har ständigt och grundligt gått
vilse i denna distinktion, vilket avslöjas av argument som ifrågasätter huruvida
"sekularister har något emot studiebesök i kyrka eller moské", om
"sekularister vill få bort religionsundervisningen helt", eller om
"sekularister är mot religionsfrihet". Så långt är jag helt med
skolverket. Att bedriva utbildning och att utöva ceremonier är inte samma sak,
och de som har åsikter om utbildningsväsendet måste känna till detta. Det är
alltså möjligt att inom ramen för
religionsundervisningen besöka en kyrka, moské, synagoga eller annan
religiös lokal.
Men så har vi problemet med att Skolverket har olika regler
för olika grupper. Om föräldrarna har valt att placera sitt barn i en
konfessionell skola, så får det helt plötsligt förekomma konfessionella inslag i utbildningen, men inte i undervisningen. Och här börjar problematiken hopa sig.
Den första frågan jag har, är varför konfessionella skolor
egentligen behövs. En religiös neutral skola, är inte ett problem för den
förälder som vill indoktrinera barn i en religion. Föräldrarna har gott om
möjligheter att göra detta, trots att barnets skola blott sköter barnets
utbildning. Jag själv har bett kvällsbön, gått i söndagsskola, gått i kyrkans
barntimmar, och besökt gudstjänster under min uppväxt. Och kreativiteten
behöver inte stanna där.
Den andra frågan jag har, handlar om konfessionella skolors
agenda. I Sverige har vi flera exempel på att naturundervisning sköts av lärare
som själva tror att jorden är 6000 år gammal, evolution lärs ut av personer som
tror att arterna är skapade i sin nuvarande form, och så vidare. Vi kan läsa
hur dessa lärare vittnar om att vetenskaplighet är underordnat elevens rätt att
själva bilda sig en uppfattning, och även underordnat intresset av att
presentera "båda sidorna i debatten". Personer som påstår att
konsensus saknas i frågan om arternas uppkomst, eller rent av menar att vetenskapen har fel, klarar skolinspektionens
granskning för, för att de lärt sig vad man ska och inte ska presentera under
gransknig. Konfessionella skolor löser inte något problem, det skapar snarare
nya problem. Hela grundtanken med att erbjuda konfessionella skolor, bygger på
en felaktig bild av skolans uppgift.
Den tredje frågan jag har, handlar om hur barnen ser på
separation av vad som sägs i utbildning
och vad som sägs i undervisning. En
icke-konfessionell skola får inte presentera några religiösa budskap, men får
gärna använda sig av präst (om prästen gillar läget), och får gärna fira sina
högtider i en kyrka. En konfessionell
skola får förvisso inte säga att människan är skapad av Gud för 6000 år sedan -
åtminstone inte inför skolinspektionen - under
undervisning, men gärna under
utbildningen. Trots att vi har denna
distinktion, har vi kvar problemet med att kombinera utbildning med religiös
neutralitet. Rent praktiskt kan detta betyda att läraren kan tända ett ljus och
skapa en ceremoni, för att få en plattform att säga något som får sägas i
utbildningen, men inte i undervisningen. Om samhället ska erbjuda
konfessionella skolor, såsom vi gör idag, måste vi istället fundera på varför
dessa behövs - inte hur vi ska minimera problematiken med dem.
Rapport från Brandströmska skolan där skolpastorn sköter religionsundervisningen.
SvaraRaderahttp://www.skolinspektionen.se/Documents/Rapporter/2012/09september/reg-goteborg-brandstromska-skolan-nylose.pdf