Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Problemen med Skolverkets riktlinjer

Lagom till advent publicerar Skolverket juridisk vägledning för hur skolan ska hantera religiösa högtider under rubriken "skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal". Anna Ekström och Claes-Göran Aggebo skriver också en artikel på DN Debatt där de förklarar tanken med sina riktlinjer. På ett bra sätt förklaras skillnaden mellan ceremoni och utbildning, vilket verkligen behövs förklaras, för inte många vet att detta är två helt olika saker. Religiösa debattörer har ständigt och grundligt gått vilse i denna distinktion, vilket avslöjas av argument som ifrågasätter huruvida "sekularister har något emot studiebesök i kyrka eller moské", om "sekularister vill få bort religionsundervisningen helt", eller om "sekularister är mot religionsfrihet". Så långt är jag helt med skolverket. Att bedriva utbildning och att utöva ceremonier är inte samma sak, och de som har åsikter om utbildningsväsendet måste känna till detta. Det är alltså möjligt att inom ramen för religionsundervisningen besöka en kyrka, moské, synagoga eller annan religiös lokal.

Men så har vi problemet med att Skolverket har olika regler för olika grupper. Om föräldrarna har valt att placera sitt barn i en konfessionell skola, så får det helt plötsligt förekomma konfessionella inslag i utbildningen, men inte i undervisningen. Och här börjar problematiken hopa sig.

Den första frågan jag har, är varför konfessionella skolor egentligen behövs. En religiös neutral skola, är inte ett problem för den förälder som vill indoktrinera barn i en religion. Föräldrarna har gott om möjligheter att göra detta, trots att barnets skola blott sköter barnets utbildning. Jag själv har bett kvällsbön, gått i söndagsskola, gått i kyrkans barntimmar, och besökt gudstjänster under min uppväxt. Och kreativiteten behöver inte stanna där.

Den andra frågan jag har, handlar om konfessionella skolors agenda. I Sverige har vi flera exempel på att naturundervisning sköts av lärare som själva tror att jorden är 6000 år gammal, evolution lärs ut av personer som tror att arterna är skapade i sin nuvarande form, och så vidare. Vi kan läsa hur dessa lärare vittnar om att vetenskaplighet är underordnat elevens rätt att själva bilda sig en uppfattning, och även underordnat intresset av att presentera "båda sidorna i debatten". Personer som påstår att konsensus saknas i frågan om arternas uppkomst, eller rent av menar att vetenskapen har fel, klarar skolinspektionens granskning för, för att de lärt sig vad man ska och inte ska presentera under gransknig. Konfessionella skolor löser inte något problem, det skapar snarare nya problem. Hela grundtanken med att erbjuda konfessionella skolor, bygger på en felaktig bild av skolans uppgift.

Den tredje frågan jag har, handlar om hur barnen ser på separation av vad som sägs i utbildning och vad som sägs i undervisning. En icke-konfessionell skola får inte presentera några religiösa budskap, men får gärna använda sig av präst (om prästen gillar läget), och får gärna fira sina högtider i en kyrka.  En konfessionell skola får förvisso inte säga att människan är skapad av Gud för 6000 år sedan - åtminstone inte inför skolinspektionen - under undervisning, men gärna under utbildningen. Trots att  vi har denna distinktion, har vi kvar problemet med att kombinera utbildning med religiös neutralitet. Rent praktiskt kan detta betyda att läraren kan tända ett ljus och skapa en ceremoni, för att få en plattform att säga något som får sägas i utbildningen, men inte i undervisningen. Om samhället ska erbjuda konfessionella skolor, såsom vi gör idag, måste vi istället fundera på varför dessa behövs - inte hur vi ska minimera problematiken med dem.

Kommentarer

  1. Rapport från Brandströmska skolan där skolpastorn sköter religionsundervisningen.

    http://www.skolinspektionen.se/Documents/Rapporter/2012/09september/reg-goteborg-brandstromska-skolan-nylose.pdf

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Mattias Irving bör frikännas

Häromdagen ställdes Mattias Irving inför rätta efter att ha visat ohörsamhet inför ordningsmakten. Irving är, på nästan alla tänkbara sätt, min meningsmotståndare. Jag delar definitivt inte hans åsikter om speciellt mycket. Just denna gång handlade ohörsamheten i fråga om att störa en nazistdemonstration med bl.a. psalmsång. Hur meningsmotståndare bör bemötas, är en av de frågor där vi verkligen går isär och denna gång var det nazisterna som var meningsmotståndaren. Både Irving och jag är antinazister, men jag dök inte upp för någon motaktion, det gjorde Irving. Han tog en kula för oss. Civil olydnad är en balansgång, och inte alltid är meningsmotståndaren just nazister. Vem du föraktar, beror på vem du är. Eftersom t.ex. ateister är lika föraktade som nazister i vissa läger - det finns vissa kristna sällskap som odlar myten att Hitlers ateism ledde honom till förintelsen - bör man ha ett system där spelreglerna är konsekventa. Det viktiga är inte vad man protesterar mot, utan

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar