lördag 1 september 2012

Kristna skeptiker och ateistiska skeptiker

Mattias Irving säger att han tror sig se ett visst samband mellan en viss kunskapssyn och "ateistiska skeptiker" som vänder sig emot "kristna skeptiker". Detta är inte helt lätt att kommentera, för vi måste först enas om hur det är skeptiskt att vara kristen? Om man måste ha ett undantagande ord framför ordet "skeptiker", vilka ord är rimliga att kunna ställa där, utan att begreppet urholkas? Hur är man skeptisk om man är t.ex. "kristallhealingtroende skeptiker"?

När jag säger att jag är skeptisk, menar jag att jag är en vetenskaplig skeptiker. Vetenskaplig skepticism säger något om hur man är skeptisk. En vetenskaplig skeptiker ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd, vilket faktiskt säger något om huruvida man tror på Gud eller inte. Eller huruvida man tror på kristallhealing eller inte. Så om man avviker från vad som antyds av ordets betydelse, kan det vara frestande att justera hur man beskriver sig.

Men denna form av etiketterande blir inte mindre problematisk om man bifogar ett ord som talar om något som man inte undantar från sin skepticism framför ordet. "Ateistisk skeptiker", "aenhörningistisk skeptiker" eller "icke-kristallhealingtroende skeptiker". Hos en skeptiker är föreställningar om gudar, om enhörningar och om att kristallhealing fungerar, tillkortakommanden som vilka som helst, och de är helt ointressanta att lyfta upp för att etikettera. Hos en skeptiker är icke-tro på gudar eller icke-tro på annat vi vet bara finns i fantasin något som förväntas, och därför helt ointressant att använda som etikettering när man beskriver sig själv.

Det är alltså att förklara exakt hur man är skeptisk om man tror på Gud och identifierar sig som skeptiker, som är det relevanta. Inte att lyfta fram ett specifikt tillkortakommande ("kristen skeptiker"), för ingen är fri från dessa tillkortakommanden.

9 kommentarer:

  1. Tack för ditt långa och intressanta svar. Uppskattar att du tar dig tiden att bemöta mina funderingar.

    Jag betecknar mig också som främst vetenskaplig skeptiker, såtillvida att jag hyser en kunskapssyn om den objektiva världen som utgår från cartesiansk metodik och poppersk dialektik.

    Jag tolkar dock ditt svar som att du inte är bekant med Husserls fenomenologi? Får jag ställa följdfrågan om du har läst kunskapsteori på akademisk nivå eller motsvarande? Det är absolut inte menat att "mästra", utan menat att klargöra var vi befinner oss i den här diskussionen. Jag får en känsla av att vi har lite olika utgångspunkter i vad vi har läst om ämnet, och då måste jag ta hänsyn till det i konversationen. Jag är kontinentalt skolad, har läst mycket fenomenologi, postmodernism och kritisk språkteori. Jag får intrycket av att du skriver in dig i en "klassisk" vetenskapsteoretisk skola för kunskapsinhämtning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv. Ja, du får skriva om vad du vill, jag läser med intresse. Jag skulle dock önska att du inte använder utgångspunkten "kristen skeptiker" eftersom det finns så mycket kulturellt normaliserande i det, och dessutom är du själv kristen (av vad jag kan förstå). Exemplifiera gärna hellre med någon som tror på kristallhealing eller på tandfén.

      Radera
  2. Bra skrivet. Har länge funderat på om jag är en kristen skeptiker eller en kristen med skeptiskt sinnelag. Får nog ta det senare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast jag argumenterar ju för att alla har tillkortakommanden. Därför väljer jag att kalla dig kristen. Och skeptiker. Men ogärna kristen skeptiker.

      Radera
    2. Det köper jag med. Har valt att kalla mig tvivlande kristen och skeptiker.

      Radera
  3. För att utveckla diskussionen skulle jag säga, med utgångspunkt i det första stycket i din text, att min kristenhet inte utgör en modalitet av skepticism. De är två separata sfärer som jag inte upplever möter varandra. Jag är kristen och skeptiker, inte en skeptiker på kristet vis.

    Samtidigt inser jag att min syn på kunskap förmodligen är mer problematiserad än den som kommer till uttryck i inlägget ovan. Jag menar att min kristenhet inte handlar om försanthållanden i faktisk bemärkelse. Jag upplever att tro som praktiskt bruk eller tradition är ett skeende, om vilket vi kan tycka olika saker, men skeendet som sådant bär på en sanning som inte i första hand relaterar till historiska skeenden för 2000 år sedan. Den sanningen är ett inträffande, ett uppgående i en tradition. Orden som yttras inom ramen för den traditionen (exempelvis trosbekännelsen) kan ses som performativa inslag i en gemenskap, eller som utsagor och utfästelser om världens beskaffenhet. Jag ansluter mig inte till den senare förståelsen för ordens betydelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu förhåller du dig till just den vidskepelse jag bad dig att du skulle undvika att förhålla dig till. Problemet med att diskutera kristendomen specifikt när en av oss är kristen, är att du kan frestas att säga sådant som låter vettigt för den som redan delar ståndpunkterna. Om vi t.ex. pratar om någon som tror på kristallhealing och är skeptiker, och menar att det är en sanning som inte främst relaterar till tidigare experiment, så har vi något som vi båda kan bedöma. Nu står Poe's lag i vägen.

      Radera
    2. Anledningen till det var att jag fick lov att göra en rättelse i ett av dina inledande antaganden om skepticismens modaliteter. Att det alltså inte måste röra sig om ett hur när någon kallar sig för kristen skeptiker. Du ser säkert att en sådan distinktion har en tungt vägande relevans för det påföljande resonemanget.

      Radera
  4. Mattias Irving.

    Jag blir nyfiken på hur du förenar skeptisism med en kristen tro. Som skeptiker så antar jag att du behöver belägg för att inkludera den kristna guden i din världsbild, eller? I sådant fall, vilka är de beläggen?

    SvaraRadera