Tillåt mig göra ett djärvt påstående om skeptiker. De ser gudstroende medmänniskor som arroganta.
Att bekräfta föreställningar som man enkelt kan avfärda som falska, är vad som egentligen är arrogant. Att i ett meningsutbyte påpekar detta, är inte konstruktivt. Förmå att ge korrekta argument när gudar och demoner kommer på tal!
Priset av att inte dela medmänniskors religiösa tro, är att man då och då blir klassificerad som arrogant, vilket man som ateist helt enkelt måste svälja. Vi tycker givetvis att den som tror är arrogant när det kommer till frågor om Gud, men om vi slänger det i ansiktet på troende, har vi ytterligare ett icke önskvärt gemensamt attribut med det troende samhället.
Anledningen till att en kristen person tar t.ex. Jesus gudomlighet på tro, är bristen på evidens för påståendet. Av samma anledning accepterar man att Jesus överlevde sin egen död, och att Maria var jungfru. Att kalla dessa försanthållanden för "tro" är ett trick, som tyvärr är mer effektivt än det borde vara för den som lever bland anständigt intellektuella människor. Om denna form av "tro" verkligen vore intellektuellt legitim, skulle vi nöja oss med denna tro inom flera områden. På samma sätt som troende inte är besvärade av bristen på evidens för anspråken kring Jesus, skulle man kunna vara helt obesvärad av antroposofernas anspråk kring vaccinationer, i trons namn.
Men faktum är att ordet tro behövs för att legitimera föreställningar som under acceptabla former inte alls är acceptabla. Det är alltså en värdelös underkastelse.
Russels tekanna som skulle kretsa runt solen är fullt kompatibel med vad vi vet om hur universum är beskaffad. Om tekannan faktiskt finns där, så skulle ändå våra fundamentala kunskaper om verklighetens beskaffenhet överleva. Men som skeptiker, eller som en man av vetenskapen, måste man ställa sig frågan på vilken grund man skulle göra ett sådant anspråk?
Att Jesus är gudomlig och överlevde sin egen död, är inte alls lika kompatibelt med vad vi vet om verklighetens beskaffenhet. Det som är kompatibelt med dessa anspråk, finns att hitta religiös litteratur och i personliga föreställningar. Tro. Hur borde då en skeptiker, eller en man av vetenskapen, bemöta dessa anspråk? Jag tillhör den skara som generellt sett anser att det är bättre att ha en så korrekt förståelse om verkligheten som möjligt, och ser därför med förvåning på mångfalden av åsikter kring denna fråga bland skeptiker.
Att bekräfta föreställningar som man enkelt kan avfärda som falska, är vad som egentligen är arrogant. Att i ett meningsutbyte påpekar detta, är inte konstruktivt. Förmå att ge korrekta argument när gudar och demoner kommer på tal!
Visst är de arroganta. Åtminstone de som dömer ut vetenskapen och håller de vetenskapliga experterna för mindre vetande än deras egen pastor om evolutionen, universum och allting! Naturligtvis krävs ett visst mått av enfald för att inta denna position också.
SvaraRadera