Inom KD lever myten om Sveriges kristna fundament

14/6 skriver kristdemokraternas Maria Wiksten i Norran som försvar till skolavslutningar i kyrkan att man bör få värna om den kristna värdegrunden, alltså den värdegrund som den svenska lagstiftningen vilar på, samt att skolavslutning i kyrkan är en tradition. En efterfrågad sådan.

Huruvida det är den kristna värdegrunden som den svenska lagstiftningen vilar på, är ytterst diskutabelt. Svensk lag reflekterar snarare de förändringar, tillägg och bortplock som är resultatet av rationell diskussion, och innehåller stora differenser i de förbud och påbud som återges i kristna urkunder. Jesus förespråkar t.ex. hädelseförbud, medan den svenska lagen vurmar för rätten att kritisera.

Hur mycket traditionen ska få väga är också en fråga för en kristen att ta i beaktning. Vi har en ännu längre tradition av icke-tro på Gud, och vi lever i ett sekulärt land där kristna utgör en minoritet. Det är inte med nödvändighet denna minoritet som ska bestämma just över skolavslutningen. En rimlig kompromiss kunde vara att välsignelsen av eleverna sker vi skolstarten, och att ateisterna får förvalta skolavslutningen genom att berätta att Gud inte finns på riktigt. En annan rimlig kompromiss är att låta skolan vara sekulär, och helt enkelt låta föräldrarna ta med barnen till kyrkan.

Slutligen, när det kommer till den påstådda efterfrågan, så vill jag hänvisa till Ulf Wickberg som nyligen deltog på en fin skolavslutning i skolans aula. Barnen efterfrågade aldrig varken kyrkan, prästen eller välsignelsen. Eventuellt är detta med kyrka en grej för vuxna, speciellt då kristna vuxna.