torsdag 19 juli 2012

Borde skeptiker opponera sig mot fotbollsmatcher?

Jag fick en fråga från Mattias Irving som var ganska intressant. Varför kritiserar inte skeptiker personer som håller på olika fotbollslag? Det finns ingen rationell grund för att tycka att det är bättre att ett lag vinner än ett annat.
Vad vi "tror" på är ofta rätt absurda saker. Tanken på en nationalstat som ska firas med särskilda dagar kan knappast försvaras rationellt (men motiveras som ett utslag av människans irrationella sidor). Likväl är vi fast med denna ad hoc-lösning och tenderar att betrakta mänskliga handlingar som rätta eller orätta utifrån nationalstatens perspektiv.

Likadant är det med bruket att stödja ett lag i fotboll, när det ju är uppenbart att alla lag delar samma grundförutsättningar och det ena vore lika gott som det andra. Varför kritiseras det så sällan av skeptiker?
Jag kan inte tala för alla skeptiker, men jag tror att två saker är viktiga.

Görs ett påstående verklighetens beskaffenhet? I så fall är det intressant ur ett vetenskapligt skeptiskt perspektiv. Exempel på sådana påståenden är: Evolution förekommer. Evolution förekommer inte. Gud finns. Gud finns inte. Troll finns. Troll finns inte. Homeopati fungerar. Homeopati fungerar inte.

Ger föreställningen avtryck på samhället? I så fall är det intressant ur ett vetenskapligt skeptiskt perspektiv och ur ett politiskt perspektiv. Om någon påstår att homeopati kan användas för att bota diverse sjukdomar, är detta en utsaga om verklighetens beskaffenhet, och en intressant fråga ur ett skeptiskt perspektiv. Om nu samhället dessutom ska betala för antroposofisk sjukvård, är frågan också politiskt intressant. Givet att homeopati inte fungerar, och att samhället ska köpa antroposofisk sjukvård med gemensamma medel, är frågan dessutom politisk.

Att det ska spelas fotboll är därför mer en politisk fråga än en skeptisk fråga. Fotboll förekommer i de offentliga rummet, det kräver i viss mån ett visst engagemang från personer som kanske inte alls är fotbollsintresserade, på gott och ont. Varmkorvsförsäljare och poliser är exempel. Det samma gäller nationaldagsfirandet.

6 kommentarer:

  1. Q: Varför tror du på gud?
    A: Det är inte dummare än något annat.

    Mattias Irving gör ett uselt argument. Han säger att eftersom det kan finnas element av icke-rationalitet i någons världsbild, kan man lika gärna hålla en icke-rationell föreställning för sann. Ett slags meta-god of the gaps.

    Beträffande fotboll - Om folk tycker det är kul att spela fotboll ska de naturligtvis göra det. Om folk tycker det är kul att titta på fotboll ska de naturligtvis göra det. Spelets inneboende meningslöshet har ofta påpekats från många håll.

    Tillämpat på kristendomen ger samma tankegång att man kan säga "kristendom är kul, men det spelar ingen roll om gud finns". Är Mattias Irving beredd att skriva under på det?

    SvaraRadera
  2. @Anonym,

    Du har helt missförstått argumentet. Jag har INTE påstått att något ickerationellt får hållas för sant. Jag har gett exempel på ungefär alla de övriga fenomen som en skeptiker får lov att börja raljera mot om hen menar att alla icke-rationella element i tillvaron är likvärdigt dåliga. Vilket är argumentet Hesselbom gjorde när han jämförde mig med antroposofer, på den enkla grunden att det finns irrationella inslag hos både dem och mig. Och det utan att han hade den blekaste aning om hur min så kallade tro ser ut, hur "gudfruktig" jag är, eller snart sagt någonting.

    Utifrån det extrapolerade jag att Hesselbom antingen särskilt ogillar människor med någon form av religion (oavsett om de i övrigt är mer eller mindre rationella än andra i samhället), eller att han ogillar all irrationalitet lika mycket. Eftersom det senare alternativet är mer rationellt tänkt än det första, gav jag Hesselbom "the benefit of a doubt" och argumenterade utifrån att han själv var konsekvent.

    Om således all form av irrationalitet ska bekämpas, då kan det vara intressant att illustrera precis vad det får för konsekvenser. Fotbollen som fylls med mening utifrån människors självuppfyllande vilja till sammanhang är en sådan. Nationalekonomins teori om den "ekonomiska människan" är en annan (som dessutom blivit vederlagd), nationalstatens folksjälstanke en tredje. Den nyförälskade tonåringens övertygelse om att just denna kärlek är speciell, en fjärde. Listan med sådana mer eller mindre irrationella, ofta impulsstyrda försanthållanden kan alltså göras milslång. Det är vad jag menade att demonstrera. I ett försök att vänligen illustrera för Hesselbom vilka konsekvenser hans egna ställningstaganden fick.

    Men eftersom Hesselbom av allt att döma inte tar till sig några resonemang utan ägnar sig åt något slags intellektuell skuggboxning i sin debatt med mig så antar jag att jag har talat för döva öron.

    (Och slutligen: Jag menar alltså att det är irrationellt att hysa en gudstro, jag menar att frågan om Guds existens inte är besvarbar och därmed meningslös, och jag betraktar inte bibeln som en bok som måste "lydas". Puh.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan bekänna lite vidskepelser om det lättar din frustration, men du har fortfarande en för stor glidning i din fotbollsanalogi. Gudstro är en helt annan föreställning än ett favoritlag eller en favoritgitarrist, då guds existens är objektiv, medan ett favoritlag är subjektivt. För att göra en lång berättelse kort: Du har fel.

      Radera
    2. Uppenbarligen vet vi ingenting om din tro. Jag försökte läsa igenom dina krönikor på Seglora Smedja, och det gav inte många ledtrådar. Din tro verkar vara något av en tvål i tankens badkar.

      Vi är överens om att det är irrationellt att hysa en gudstro.

      Jag anser att man kan dra slutsatsen av den föreliggande evidensen att gud inte existerar.

      Jag anser att bibeln inte är en bok som ska lydas.

      Skillnaden mellan våra uppfattningar förefaller rakbladstunn. Så varför gör du det du gör? Är du något slags betald torped?

      Radera
    3. "Jag anser att man kan dra slutsatsen av den föreliggande evidensen att gud inte existerar."

      Här vill jag bara kommentera att frånvaron av positiv evidens, kombinerat med lite skepticism, räcker för att man inte ska försanthålla en föreställning. Med det sagt, håller jag med dig om att man med ganska god säkerhet kan veta att Gud inte finns.

      Radera
    4. Ja, precis :)

      Radera