Varför dog Jesus för våra synder, och hur gick det till?
Jesus (="han som frälser") föddes i Israel för omkring 2000 år sedan.
Han var en judisk predikant som kristna idag tror var sin högsta guds son
(alltså krigsguden Jahve - nedan kallad Gud). Kristendomens föreställningar om
denna judiska predikant, är starkt kopplade till myten om att han skulle ha
låtit offras av Gud för våra synders skull - alltså ett blidkelseoffer. Orsaken
till offret förklaras på två olika sätt, men för mig är det oklart om
skillnaden ligger i vad man egentligen tror, eller vad man emfaserar, helt
enkelt för att Svenska Kyrkan i egenskap av församling toppstyr vissa dogmer,
medan Credoakademin inte gör det.
Först en kort kommentar om det som kallas för quote mining: För att ta reda på vad
olika församlingar och föreningar tycker och tror, har jag läst olika som de
publicerat. Eftersom jag är intresserad av deras åsikter kring varför Jesus dog
för våra synder, har jag fokuserat på just detta. Alla texter innehåller sedan
argument kring varför detta tillsynes knäppa agerande från Gud egentligen var
det enda rätta, men jag förutsätter redan att troende kristna som erkänner blidkelseoffret
också anser att Gud gjorde rätt.
På Svenska Kyrkans hemsida förklaras genom prästen Joel
Ingemarsson att synd är allt som är emot Guds vilja, och att vi både har synden
inom oss och genom arv - arvssynden. Tanken med arvssynd är alltså att ett
litet barn inte föds med ett neutralt "syndkapital", utan har ett
utgångsläge i att vara skuldsatt för sådant som barnet personligen inte gjort.
Vi måste alltså förstå att vi börjar på minussidan, vilket beskrivs i konceptet
med arvssynd. Vidare förklarar Svenska Kyrkan att Gud behövde blidkas i sin
ilska över den synd som vi alla bär på - både de som själva gjort onda
gärningar eller ärvt sin skuld från sina förfäder - och att Gud därför lät
offra Jesus. Svenska Kyrkan förklarar inte exakt varför man anser att Gud blidkades av detta, men att det var ett
blidkelseoffer och att det fick goda konsekvenser. Bo Larsson (också Svenska
Kyrkan) kompletterar med påpekandet att det verkligen är en dominerande tanke
att Jesus tog en smäll för människan, och kompletterar med ett citat från Anselm
av Canterbury: "För att Gud skulle kunna förlåta oss människor våra synder
så behövde Gud på något sätt blidkas och det skedde genom att Jesus dog i vårt
ställe."
På Credoakademins hemsida besvaras samma fråga, och då
alltså från ett håll som anser sig vara mer "bibeltrogna". Mats
Selander bekräftar att människan förtjänar ett straff, och att Gud blidkades
genom att Jesus offrades i människans ställe. Credoakademin förklarar mer
ingående hur det kommer sig att Gud ville se Jesus dö och varför han blev nöjd
med det (hänvisning till Rom 3:23-26), men tar över huvudet taget inte upp
frågan om arvssynd. Texten man hänvisar till, betonar istället att alla har syndat. Eftersom man inte
uttrycker att synd går i arv, men ändå menar att den som inte gjort något fel
ändå är skyldig, öppnar det för t.ex. tankebrott. Att hänvisa till en bibelvers
kan t.ex. vara en indikation på att man är bokstavstrogen, och Bibeln låter hälsa att tankebrott är ett allvarligt brott.
Min slutsats är att blodsoffer via proxy är en högst levande
moralisk dygd, åtminstone om den görs av någon var gärningar per definition
alltid gör gott. Proxyn är alltså Jesus istället för alla de som är fyllda av
synd. Problemet med att anse att blodsoffer via proxy är något gott, eller att
anse att blodsoffer över huvudet taget är något gott, är bristande
rättssäkerhet. Om man istället anser att detta är gott för att det Gud gör är
gott, blir problemet istället att man kan legitimera vad som helst som gott,
eftersom Gud verkligen hittar på lite vad som helst.
Tufft att vara född med ett minuskonto från start. Jag underkänner hur som helst saldokontrollanten så jag är "hemma" ändå.. ;)
SvaraRaderaJag fick en begåvad motfråga på twitter, apropå mitt val av rubrik: Gjorde han verkligen det? ;-)
Radera