tisdag 26 juni 2012

Finns Gud?

Nej, Gud finns inte. För att slippa oklarhet om vilken gud jag tänker på, så tänker jag avgränsa diskussionen till den kristna guden, Jahve. Han som är far till Jesus Kristus, alltså den guden som en kristen tror på.

Det finns gott om personer som betraktar sig som kristna, men inte alls accepterar Bibelns beskrivning av Gud. Det finns också gott om personer som inte betraktar sig som kristna, men som ändå tror på någon gud. Många har personliga föreställningar om hur Gud är. Förvisso kan man säkerligen avfärda att även dessa gudar finns på riktigt, men man måste veta något om dem för att kunna göra avfärdandet. Och jag vill inte utesluta att någon där ute, någonstans, utvecklar en personlig tro på en gud, som faktiskt visar sig finnas på riktigt. Min uppfattning är att detta är osannolikt, men jag kan inte lova att det är omöjligt. Personligen tror jag inte att gudar finns över huvudet taget, men om jag ska avfärda en gud, måste jag veta vilken gud jag avfärdar.

Jag tycker inte att man rättvist kan kalla sig kristen, om man inte tror på just den guden som beskrivs i Bibeln, eftersom det är just den guden som är far till Jesus. Guden Jahve från mellanöstern. Den tre och ett halvt tusen år gamla ökenguden. Om detta kring den kristna gudens identitet, råder det delade meningar även inom skeptikerrörelsen.

Hur vet vi att Gud inte finns?
För att ta reda på det, skulle man kanske kunna organisera en dubbelblindstudie där man t.ex. läser besvärjelser över, och välsignelser olika personer som ska utföra en specifik uppgift, för att sedan följa upp huruvida dessa besvärjelser eller välsignelser har någon effekt i jämförelse med en kontrollgrupp. Men det kommer inte att fungera. Gud låter sig inte testas. Därför kan inte en sådan studie användas för att avfärda Guds existens.

Vi kan däremot undersöka Guds attribut. Urkunden som säger att Gud finns, och att han var far till Jesus, alltså grunden för hela religionen, finns nertecknad i Bibeln, som man betraktar som en helig skrift om man är kristen. Är man kristen, är det denna Gud man tror på. Som jag nämnde har du kanske hittat på en egen gud, som kanske finns på riktigt eller kanske inte finns på riktigt. Men för att man ska kunna avgöra om den guden finns, måste man veta något om den guden. Och för den kristna guden, har vi att tillgå Bibeln för just detta. Detta är den hypotetisk-deduktiva metoden.

Negativ bevisföring
Bevisbördan ligger egentligen hos den som gör påståendet från början. Att inte tro på Gud, är inte förenat med någon bevisbörda alls. Att tro på Gud behöver inte heller vara det, men att säga att Gud finns, innebär en att man har en bevisbörda. Man brukar säga att man inte kan bevisa något negativt, alltså att man inte kan bevisa att t.ex. Gud inte finns, och det stämmer, i ordets mest absoluta bemärkelse. Men man kan mycket enkelt, med mycket lite tillgänglig data, avfärda något med stor säkerhet. I många fall är det faktiskt lättare att bevisa något negativt än något positivt, om man inte har absurda krav på bevisningen.

Tänk dig följande exempel. Jag ringer till dig, och berättar för dig att jag har en ask i byxfickan. Om jag frågar dig vad asken innehåller, så har du inte i detta läge tillräcklig information för att ge ett korrekt svar. Du skulle kunna gissa, och gissa rätt, men du kan inte veta innan du fått mer information. Denna sparsamma information (det är en "ask", jag har asken i "byxfickan") räcker inte för att göra ett positivt uttalande om vad som finns i asken. Men det räcker alldeles utmärkt för att berätta vad som inte är i asken.

Du kan utesluta att jag har månen i asken. Du kan utesluta att jag har originalmedlemmarna i rockgruppen Queen i asken. Du kan vara rimligt säker på att jag inte har Nya Zeeland i asken. Kom ihåg att man inte kan bevisa något negativt, men man kan med mycket lite information, med väldigt hög säkerhet, göra negativa påståenden som har mycket hög sannolikhet att vara korrekta. Du kan alltså vara mycket säker på att jag inte har Nya Zeeland i en ask i fickan, trots att du fått minimal information, och trots att man inte kan bevisa något negativt.

Många saker kan du avfärda för att de i sig själv inte kan existera. Det är mycket osannolikt att asken innehåller en mänsklig sol. Andra saker kan du avfärda, för att man inte kan lägga dem i en ask som passar i en byxficka. Nya Zeeland. Så även om bevisbördan ligger på den som påstår att Gud finns, har den som säger att Gud antagligen inte finns, gott om belägg på sin sida.

För att applicera denna metod på Gud, skulle man alltså leta i Bibeln efter motsägelser i beskrivningen av Gud, paradoxer eller logiska kullerbyttor. De motstridiga belägg som finns i Bibeln om Gud, säger mig att Gud antingen inte kan finnas, eller att beskrivningen är felaktig. Om beskrivningen är felaktig, så tror vi inte på rätt gud. Det kanske kändaste exemplet på motsägelse är teodicéproblemet, som konstaterar att Gud inte kan vara både allsmäktig och god i en ond värld. Antingen är ondskan Guds fel, och då är han inte god. Eller så är ondskan inte Guds fel, och då är han inte allsmäktig. Ingen tillfredsställande lösning på teodicéproblemet har presenterats än, och det är inte det enda problemet med Bibelns Gud.

Gudsbeviset
Filosofer runt om i världen jobbar hårt för att hitta positiv evidens för Guds existens. (Med evidens menas "vetenskapliga belägg". Ungefär samma sak som "bevis", men ordet bevis indikerar större säkerhet än evidens.) Man kan undra varför sådant som handlar om tro ska styrkas med bevis. Jag tycker att ansträngningen visar på en vilja att skapa klarhet i frågan om Guds existens, men medför problemet att resultatet av ansträngningen kan tolkas som att man hävdar att Gud finns. Och hävdar man det, så är "beviset" lovligt byte för den som vill syna det. Håller bevisföringen?

Det ontologiska gudsbeviset
Låt oss vara orädda och angripa det bästa beviset, det ontologiska gudsbeviset. (Ontologi är läran om någots natur, eller läran om hur ting är beskaffade.) Detta härstammar från Anselm av Canterbury (år 1033 till 1109) och lyder:

Gud är det största man kan tänka sig. Om man antar att Gud inte existerade, skulle man kunna tänka sig något som var precis som Gud, förutom att detta man tänkt sig faktiskt existerade. Men då vore detta nya objekt större än Gud, eftersom det existerar i verkligheten. Alltså kan man tänka sig något större än Gud. Men Gud var ju det största tänkbara.

Den uppenbara bristen med detta "bevis", är att det är ett cirkelresonemang. Det kräver att man redar accepterar att Gud är det största man kan tänka sig. Det ontologiska gudsbeviset är inget annat än självbekräftelse för de som redan är övertygande. Anselm predikar för kören.

Så här skriver psykologen Leonard S. Ngaosuvan:

Premisser:

Det hör till uppfattningen om Gud, att om Gud är det högsta väsen, så är det inte möjligt att tänka sig något som är högre och mer fullkomligt än Gud. Om Gud inte existerade, så kunde man tänka sig ett mer fullkomligt väsen som bestod i att likna Gud men att också existera. Det strider mot uppfattningen om Gud.

Slutsats:

Gud existerar.

Och vidare:

Min slutsats av analysen är att argumentet är först audiatur et altera pars, det vill säga en osynlig premiss som man ibland fyller i automatiskt själv. Om man däremot uttryckligen skriver ut premissen som saknas blir cirkelbeviset tydligt.

Jesus
Inte heller Bibelns Jesus har funnits på riktigt. Det säger jag med samma säkerhet som jag säger att Gud inte finns på riktigt. Vi kan med logik tillsammans med vår kunskap om hur världen fungerar, avfärda Jesus som en myt. Joh 2:7-11 kan användas för att illustrera detta.

Jesus sade: "Fyll kärlen med vatten", och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: "Ös upp och bär det till bröllopsvärden", och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom - men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet - ropade han på brudgummen och sade: "Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu." Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Antingen var Bibelns Jesus en illusionist, och då har evangelisten Johannes förbrukat sitt förtroende, eller så åberopar Johannes att Jesus var magiskt, och även då får trovärdigheten sin törn.

Men det jag tänkte bemöta här, är kristnas intresse att framställa Jesus som en sympatisk person. Hur fungerar man, om man tycker att Jesus är sympatisk? Låt gå om man inte läst Bibeln, och odlar en egen föreställning om en god person, och tillskriver detta till Jesus. Men är Bibelns Jesus en god person? En profet är en person som förmedlar ett budskap från Gud, och så här reagerar Jesus på att en kvinna säger sig vara en profet (Upp 2:20-23):

Men det har jag emot dig, att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta offerkött. Jag gav henne tid att vända om, men hon vill inte vända om från sin otukt. Se, jag skall lägga henne på sjukbädden, och dem som horar med henne skall jag låta drabbas av svåra lidanden om de inte vänder om från hennes gärningar. Och hennes barn skall jag döda med pest. Och alla församlingarna skall förstå att jag är den som rannsakar njurar och hjärtan och som skall ge var och en av er vad hans gärningar är värda.

Dömer Jesus verkligen andra enligt samma uppsättning av regler som han dömer sig själv? Jag kan se två alternativ här.

Antingen tycker många kristna detta är rättvist och bra. Att döda en kvinnas oskyldiga barn med pesten, är kanske vad kristna tycker är "goda gärningar". Följaktligen anser man att det som gör Jesus till en god person, är att han utfärdar dessa plågsamma förbannelser med dödlig utgång till oskyldiga människor.
Eller så vet de inte vad som står i Bibeln. Att Jesus är god, är en premiss som kristna accepterar, för att de tar sina auktoriteter på orden. Präster, biskopar och andliga ledare. Alla har de starka motiv att driva denna linje, trots att den inte stämmer. Från det mest uppriktiga motivet, alltså att de vill frälsa vilsna själar, till det mest utstuderade, att de vill bevara ett paradigm där de själva besitter en position med makt.

En anhängare av Jesus, skulle i detta läge kunna hävda att Jesus gjort mycket bra också. Alltså är Jesus god. Att hävda att Jesus gjort mycket bra, är att erkänna Bibeln som giltig källa, eftersom kunskapen om det goda som Jesus gör, också kommer där ifrån. Betraktar man dessa texter som historiskt korrekta, blir det svårt att avfärda vad som står några sidor längre fram eller bak, som falskt. Det lämnar oss med en total eller helhet att ta hänsyn till. Mycket godhet i form av magiskt helande, uppståndelse och gång på vatten, men också mycket elakt i form av exkludering, särbehandling och dömande påståenden. Och bilden av personligheten, kommer från alla dessa gärningar, inte bara de positiva. Man skulle kunna sätta ribban ganska högt, eftersom det trots allt är kombinerad människa och Gud (inkarnationsläran) vi pratar om, som dessutom har en renodlad Gud som far.

Den person i debatten som lyft fram problemet med Jesus bättre än någon annan, är författaren och journalisten Lena Andersson. Jag visste inte vem hon var före år 2005, när hon fick mig att sätta kaffet i halsen med sin "ateistiska predikan" i programmet Sommar i P1. En ateist som varken ber om ursäkt för sina åsikter, eller lindar in dem i en rökridå! Fokus har en lysande artikel med rubriken "Jesus älskar inte alla barnen" av Andersson publicerad på nätet. Andersson kommenterar Matteusevangeliet:

Eller man kan läsa om när den förmente anti-rasisten Jesus (Matt 15:21–27) säger till en förtvivlad kvinna av annan stam som behöver hjälp mot dotterns besvärliga demon: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.«

Då knäfaller kvinnan men Jesus låter sig icke bevekas utan understryker att hon är av fel sort: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.«

Kvinnan går med på att hon är hund, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord«. Då först blir Jesus nöjd och gör dottern frisk. Det här står inte heller i Hittlistan under temat Flyktingar & främlingar.

Du som betraktar Jesus som en god person, är förd bakom ljuset.

(Denna text är tidigare publicerad i debattmagasinet Bright.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar