söndag 17 juni 2012

Anekdotbevisning

Det finns antaganden om den naturliga världen som först gjorts, till synes utan grund, som sedan visat sig stämma. En kristen kanske tolkar detta som en ingivelse från Gud, en nyandlig kan tolka detta som ett sjätte sinne. Jag tror inte att det är Gud, men med lite god vilja, skulle det kunna vara så. Helt oavsett om det verkligen är Gud, så vet vi inte om antagandet stämmer förrän vi kontrollerat det. Att man säger att det "visat sig stämma", är som att säga att man faktiskt tagit reda på hur det ligger till i frågan man gjorde ett antagande om. Vetenskap är alltså lika nödvändigt oavsett om vi verkligen skulle få vår kunskap genom uppenbarelser eller genom empiri.

Med empiri menas att man inte bara litar på sin slutledningsförmåga, eller på enstaka sinnesintryck, utan att man kräver erfarenhetsmässig fakta. T.ex. innan man bestämmer att en medicinsk behandling verkligen fungerar, har man gjort ett test som innefattar flera försökspersoner (som utsätts för behandlingen) och kontrollpersoner (som inte utsätts för behandlingen, utan används för att sätta effekten av behandlingen i relation till behandlade personer).

I Bibeln (1 Sam 2) står det: Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund.

Eftersom man i närliggande texter pratar om himlen som ett "valv", kan en "rund" vara en platt skiva, som ett mynt. Men om vi leker med tanken att Bibeln innehåller en korrekt beskrivning om något som man inte kunde veta på den tiden, t.ex. att jorden är en sfär, då har vi väl ett bevis för att Gud finns? Vem skulle annars bjuda på dessa uppenbarelser? Exemplet är mycket hypotetiskt, men låt gå. Föreställningar kan ha sitt ursprung i lite av varje, så det säger inget om Guds existens. Det kan vara en vandringssägen, eller vad som helst. Men att vi förmådde bekräfta att jorden verkligen är rund, är en ansträngning av vetenskapen.

Vetenskapen fungerar, och är självkorrigerande. Forskare kan njuta av tanken att få chansen att påvisa att någon annan har fel, och den som vinner en vetenskaplig debatt, är den som har beläggen. Svindlande tanke, vissa betraktar det som ett framsteg att bli motbevisade (vilket jag kommer återkomma till strax). Den som klarar en peer review, är den som kan påvisa empiri. Anekdoter eller sinnesintryck duger inte.

Peer reviewing (eller referensgranskning) är ett kvalitetssystem som vetenskapliga tidskrifter använder innan de publicerar en vetenskaplig artikel, för att säkerställa artikelns vetenskapliga kvalité. Om en påstående som anses sakna grund identifieras, blir artikeln diskvalificerad.

Anekdotbevisning fallerar därför att anekdoter egentligen inte är korrekta återgivelser av verkligheten, utan endast subjektiva upplevelser. De kan innehålla generaliseringar och övertolkningar. Ett exempel som jag uppfattade på ett kristet diskussionsforum på nätet, var följande utsaga: "Min bror blev nedslagen av djävulsdyrkare". Jag frågade hur han visste att det var djävulsdyrkare, vilket gav svaret: "Min bror är ju kristen"!

Hittar du övertolkningen? Eftersom brottsoffret var kristet, tillskrev han de ondskefulla elementen till just satanismen, trots att brottsoffret inte kunde påvisa något konkret som kan styrka satanismen. Eller, inget annat än överfallet av ett kristet offer. Ett exempel på generalisering kan vara detta (påhittade) påstående som yttras av den ene av två vänner som är på väg till en tredje:

Nej, är han dansk? Då följer inte jag med. Han kommer att röka inomhus och stöta på min syrra.

Vi kan tänka oss att den som yttrar detta, har träffat en person från Danmark, som röker inne och stötte på personens syster. Generaliseringen består i att kopplingen mellan att vara från Danmark och att ha de oönskade egenskaperna, är godtyckligt gjord av betraktaren, utan någon form av empiri som kopplar den tidigare erfarenheten just till att vara dansk. Vi kan fortfarande inte säga att alla danskar röker inne och stöter på denne persons syster.

Detta är en annan hypotetisk anekdot: Himlen öppnar sig, och Gud träder fram och tilltalar dig. Du hör hans röst dundra, du kan upprepa vad han sa, och du bevittnar när han drar sig tillbaka. Detta måste väl ändå vara på riktigt?

Hur vet vi att det var just Jahve som uppenbarade sig? Vi har inget att förhålla oss till, annat än våra myter eller vår kulturella kontext. Det kan ha varit Oden. Hur vet vi att detta verkligen var en verklig händelse, och inte en hallucination? Om man ser något hända, som strider mot allt man vet, borde det väcka varningssignaler. Kunskap är ett försvar mot det mesta, och om detta skulle hända mig, tror jag inte (jag vet inte, men jag tror inte) att jag skulle tillskriva detta till Jahve. Det ligger nog närmast till hands att jag skulle tvivla på mitt eget förstånd.

Juridiskt betraktas det som en stor nackdel för en åtalad om ett vittne träder fram och berättar att han sett den åtalade utföra gärningen. I en ny vetenskaplig undersökning om vittnens trovärdighet kan man utläsa att de kanske inte är så trovärdiga som man gärna vill tro. Ett vittne tenderar att återge en mer korrekt händelsebeskrivning om han antecknar vad han bevittnat, direkt efter han bevittnat det. Tyvärr tenderar inte vittnen att ha detta beteende. Tvärt om, om vittnet pratar om vad han sett, finns en stor risk att han blir mer säker på detaljer om händelsen, men det beror inte på att vittnet kommer ihåg detaljerna bättre och bättre, utan för att vittnet korrigerar sig själv och övar in sin berättelse. Just de små detaljerna, som t.ex. vad gärningsmannen hade på sig, är vittnen speciellt dåliga på att återge.

Om två vittnen, oberoende av varandra, beskriver att de sett den åtalade begå gärningen han anklagas för, är trovärdigheten högre. Men samma faktorer som kan få en person att göra ett falskt vittnesmål, kan även få den andra att göra samma sak. Därför behöver vi vetenskap. Det är verktyget som förstärker våra sinnen, som gör att vi kan uppfatta sådant vi inte annars skulle uppfatta eller förstå sådant vi inte annars skulle förstå. Genom att identifiera och förstå teknisk bevisning, kan man dra slutsatser som man inte annars skulle kunna dra.

Och tur är väl det. Vi förväntas känna till händelser som helt saknar mänskliga ögonvittnen. Med "vi" menar jag inte var och en av oss personligen, utan mänskligheten i stort. The Big Bang saknar ögonvittnen. Människans evolutionära historia saknar ögonvittnen. De flesta är överens om att vi, tack vare vetenskapen, kan förstå händelser som saknar ögonvittnen, men jag har hört följande argument från skapelsetroende personer som ifrågasätter förekomsten av evolution: Var du där? Har någon sett detta? Nej, alltså kan det vara fel.

Tänk dig att du hittar ett dött rådjur. Hur dog det? Ingen har sett hur det gick till, men du kanske ser vargspår runt kadavret eller spår av en jakt. Du kanske till och med skjuter en varg och hittar rådjurskött i dess magsäck. Du kanske hittar andra spår. När allt läggs ihop, kan vi konstatera att vetenskapligt arbete låter oss förstå händelser som saknar ögonvittnen, eller bättre förstå händelser som faktiskt har ögonvittnen. Eller till och med identifiera när en berättelse från ett ögonvittne inte alls stämmer överens med verkligheten. Vetenskapen är ett ovärderligt verktyg, men det är just ett verktyg. Ett verktyg med högre precision än anekdoter. Ett verktyg som förstärker våra sinnen, och erbjuder möjligheten att minska inflytandet från våra personliga värderingar.

För andra problem med anekdoter, är just att de reflekterar våra värderingar. Även i en rättssal ställer våra värderingar till problem. Som xenofob är man rädd för det man inte är van vid, eller inte förstår. Xenofobi är en irrationell rädsla, starkt förknippad med rädsla för främlingar eller personer som ser annorlunda ut. Om du får höra från en person som är xenofob, att en annan person har uppfört sig hotfullt, hur vet vi att den påstådda gärningsmannen inte har haft ett helt normalt och fullt tillåtet beteende, som i situationen har uppfattats som hotfullt av xenofoben? Ett extremt exempel skulle kunna vara att två olika personer har samma beteende mot xenofoben, men beteendet får juridiska konsekvenser för den som har en hudfärg som avviker från xenofobens egen. Och enligt en regeringsrapport, är det precis så det är.

Jerzy Sarnecki är professor i allmän kriminologi, och han har konstaterat domstolarna generellt har mindre förståelse för minoriteter än för infödda. Detta blir extra tydligt när det handlar om utomeuropeiska invandrare. Jag har full förståelse för föreställningen att vi inte kan lita på våra sinnen. Våra tillkortakommanden står i vägen. En person påpekade för mig att vi faktiskt använder våra sinnen för att samla in empiri. Jo, men empiri är ju inte anekdoter. Sarneckis recept för att lösa detta enorma demokratiska problem, är kunskapshöjning för ökat medvetande, vilket är mycket svårt att argumentera emot.

(Denna text är tidigare publicerad i debattmagasinet Bright.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar