söndag 8 april 2012

Vad är viktigast, intellektuell hederlighet eller att få rätt?

Den kända debatten om Guds existens mellan filosofen och apologeten William Lane Craig och journalisten Christopher Hitchens (vid det kristna universitetet Biola University från 2009) väckte igen frågan om hederlighet bland apologeter. Flera gånger inleder Craig ett argument genom att uttrycka sig så här:

"Om ateismen vore sann..."

Flera gånger vädjade Hitchens till Crag att han skulle erkänna att "ateism" är icke-tro. I Hitchens fall, icke-tro på grund av brist på evidens, men alltid bara icke-tro. Vill man argumentera mot premissen att gud är icke-existerande, skulle ett argument kunna inledas så här:

"Om Gud inte fanns..."

Att nyktert betrakta evidensen för Guds existens, leder närmast ofrånkomligen till slutsatsen att Gud är ett mänskligt påhitt, och helt icke-existerande. Gud kan fortfarande finnas, då de faktiska evidensen kanske inte är producerade än. Men ateism är inte ett anspråk om världens beskaffenhet, ateism är ett ord antyder att man saknar gudstro. Att ordet ens finns, är en motreaktion på det faktum att många tror på Gud.

Craig slänger sig även med uttryck som den "ateistiska världsbilden", men att inte tro på Gud är inte en världsbild, det är blott ateism. Tror man inte på Gud, lever man sitt liv som om Gud inte finns. Troende kan enkelt sätta sig in i detta, genom att ta i beaktning att en ateist förhåller sig till Jahve på samma sätt som den troende själv förhåller sig till Ra. Hoten om att inte tro betyder inget, därför sätter inte hoten några avtryck. Den påstådda världsbilden är inte heller förknippad med någon bevisbörda, eftersom den inte innehåller några anspråk. Jag kan inte säga att Ra inte finns, och i den meningen kanske jag vore lite av en Ra-agnostiker. Men eftersom jag lever mitt liv som om Ra inte finns, är den beskrivningen aningen missvisande.

Se gärna den klassiska debatten mellan Craig och Hitchens på YouTube.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar