söndag 15 januari 2012

Religiös identitet och skepticism

Att kritisera pseudovetenskap kan vara komplicerat. En hypotes som backas upp av pseudovetenskap, kan vara helt korrekt, vilket till synes skulle diskvalificera kritiken mot hypotesen. När sådant händer kommer hypotesens apologeter att få ytterligare belägg för att "riktig vetenskap" är en bromskloss för deras kreativitet, ett hinder när de låter sin hjärna fara iväg mot nya erövringar och upptäckter. Problemet här är givetvis att när pseudovetenskapligt anspråk visar sig vara korrekta, så har fungerande metoder används för att göra konstaterandet att dessa visade sig vara korrekta. Du vet inte förrän du vet, och då krävdes fungerande metoder. Det är fungerande vetenskap som berättar när något visat sig vara rätt eller fel.

Inom denna avgränsade sfär, alltså anspråk som görs på mycket lösa grunder, är pseudovetenskap och religion exakt samma sak. Både pseudovetenskaparen och den religiöst troende gör en massa anspråk som man styrker på tvivelaktiga sätt. En pseudovetenskapare gör sina fallstudier när man t.ex. litar på subjektiva utsagor om ett pillers verkan. En religiös person har sina bibeltolkningar och sina uppenbarelser - eller åtminstone sina personliga övertygelser - för även om man inte tror på Bibeln, betyder inte det att den personliga övertygelsen om Guds existens är något annat än ett pseudovetenskapligt anspråk om hur verkligheten är beskaffad. Ett lite mer extremt exempel på hur religion är pseudovetenskap, skulle kunna vara att du får en ingivelse från Gud som löser ett problem. När du agerar på denna ingivelse, visar det sig att Gud hade rätt! Problemet du hade är löst! Igen, att det "visade sig" betyder att man måste veta innan man kan säga att man vet, så riktiga belägg behövs fortfarande för att man ska kunna säga att det "visade sig". Slutsatsen, att Gud pratade med dig, kan vara felaktig trots att det du anser att Gud sade till dig, är korrekt. Detta blir uppenbart om man registrerar de drömmar som inte slagit in.

Där religion och pseudovetenskap skiljer sig, är var kritiken mot den träffar. Det behöver inte ens spela någon roll om du är ateist eller troende, vart kritiken mot religion eller pseudovetenskap träffar, är en skillnad som man inte är immun emot, bara för att man självråkar vara ateist.

Tvärt emot vad många vill göra gällande, är ateism inte något speciellt intellektuellt hedervärt. Det är ju bara att inte försanthålla något övernaturligt väsen. Man har ett mer rätt än teisten i det att Gud inte finns, men vad är det att slå sig på bröstet för? Den som inte tror på osynliga rosa enhörningar har ett mer rätt än den som gör det, men dessa intellektuella ansträngningar klarar en sten att leverera på - att inte tro på Gud och inte tro på osynliga enhörningar. Argumenten för att ateism ska vara en intellektuell ansträngning bygger på att du exponerats för religiös indoktrinering, som du motstått. Men rent definitionsmässigt så är du ateist - utan Gud - helt oberoende av varför du är utan Gud. Därför, vill du göra en specifik poäng, utvärdera t.ex. adeism eller antiteism.

Saklig kritik mot t.ex. homeopati, träffar just homeopati, inte homeopaten. Men lika saklig kritik mot Gud, träffar inte bara just Gud, det träffar även som tror på Gud. Det finns problem med identiteten. Gud uppfattas av troende som ett levande tänkande väsen som kräver respekt, och den troende kan mycket väl tänka sig att Gud (som hör och ser allt) upprörs av kritiken. Vilket då även upprör den som genuint tror att Gud finns.

Du kan vara trygg i din ateism, och ändå agera som om Gud verkligen finns. Du kan aktivt välja att inte kritisera religiösa anspråk, därför att du inte behöver ha det bakslag du vet att detta ger. Att kritisera religiösa anspråk, gör att du direkt förlorar respekt hos en stor mängd människor, vilket kan vara ett strategiskt misslyckande för den som vill vara en respektabel och inflytelserik röst i samhället.

Du kan vara trygg i din ateism, men erkänna det emotionella motstånd som religionskritik ger, och därför uppriktigt tro att denna kritik är något dåligt. Därför utvecklar du en respekt mot religion, som du inte utvecklar mot t.ex. alternativmedicin eller annan pseudovetenskap. Orsakerna kan vara många, men ateism är ingen garanti för att du är fri från religiös underkastelse.

Det finns fall där rättsystemet sett mellan fingrarna på kriminella gärningar, därför att dessa har varit religiöst motiverade. Minns t.ex. fallet Åke Green. Det har debatterats, både när journalisten Theo van Gogh mördades och när en fatwa utfärdades mot Salman Rushdie, diskuterades lämpligheten i att verkligen utnyttja sin yttrandefrihet när den trots allt kränker fragila religiösa. I Sverige är det reglerat i lag vilka trossamfund som har rätt till statliga ekonomiska bidrag. Föga förvånande är 21 av dessa 22 abrahamiska; alltså islamska, kristna eller judiska. Den sista är buddhistisk. Som skeptiker kan man alltså välja bort t.ex. homeopati, om man inte tror på detta. Att inte underkasta sig Gud, är betydligt svårare, så länge sekularismen bara är tomma ord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar