tisdag 31 januari 2012

Fördelen med sekularism

Går man allra längst tillbaka i tiden, har kristendomen ett gemensamt ursprung med judendomen och islam. Man kallar dem för de abrahamiska religionerna, eftersom myten säger att det var Abraham (eller Ibrahim) det var den som grundade de tre nämnda religionerna. Texterna där Abraham nämns, Moseböckerna, dateras till svindlande 1200 f.Kr. Vi pratar alltså om en ärbar ålder på omkring 3200 år! Därefter skulle det gå 2300 år (1100-talet) innan myten om Jahve och hans son skulle nå Sverige, och ytterligare 400 år (1500-talet) innan det blev vår statsreligion.

Kristendomen började som en sekt som bröt sig loss från judendomen runt år 300 e.Kr, och knäckfrågan var att judendomen inte accepterar Jesus som Guds son. De äldsta texterna i Bibeln, som bl.a. presenterar denna idé, är från kring år 100 e.Kr. Jag vill lämna denna fråga öppen, för min uppfattning är att det finns gott om skilda meningar här. Inte ens frågan om Jesus som historisk person är glasklar. Officiellt har Sverige varit kristet sedan 1500-talet, men är idag sekulärt. Som jag nämnde kristnades landet på 1100-talet, genom uppvaktning av missionärer söderifrån, Ansgarsmissionen. Vi var alltså relativt sena att lämna vår asatro.

"Kristendomens enorma inflytande" är i den pågående debatten det viktigaste argumentet för varför inte Sverige ska vara sekulärt, trots att vi gemensamt beslutat det. Den som hänvisar till sekularitet menar att staten inte ska vara knuten till någon speciell religion (kristendomen) utan står neutral i trosfrågor. Svenska Kyrkan skildes från staten 1 januari 2000, så i över 12 år har vi varit sekulära i Sverige. I praktiken betyder detta att religiös indoktrinering av andras barn, sedan år 2000 är bifogad med en (dum) ursäkt för att hålla oss icke-religiösa lugna: Kristendomens enorma inflytande, eller historiska betydelse ger legitimitet åt troendes moraliska tveksamheter. Även bland ateister förekommer utvecklandet av argument för att ge religion frikort som inte pseudovetenskap ska ha. Att kristendomen har en historisk betydelse, det förnekar jag inte, men det ska inte vara en garant för nutida inflytande. Speciellt inte med tanke på att det inflytandet aldrig varit speciellt positivt. Varken kunskapsfrämjande eller progressivt. Upplysningen (sent 1700-tal) har lämnat ett långt mer positivt avtryck, och religiös kunskap (á la Anders Gärdeborn) tenderar att inte beskriva verkligheten med samma precision som vetenskapligt anskaffad dito.

Ställer man kristendomen i dålig dager, bukar apologeterna påpeka att kristna är inte en unison åsiktsvilja, och att det utgör ett problem för den som ska göra en historisk återgivelse. Det är alltid "någon annan" som ansvarar för det som är dåligt, helst av allt ateisterna. Vi har katoliker, protestanter, baptister, missionärer, med mera. Den minsta gemensamma nämnaren för de som kallar sig kristna, är att de tror på myten om Jesus, och att han var Jahves son. Gör du det, så skulle jag åberopa att du är allierad.

Hur var det nu med julen? Faktum är att inte ens julen är en kristen högtid. Om man är kristen, firar man förvisso jul till minne av Jesu födelse, men det går bra att fira jul utan att vara kristen. Jo, faktiskt. Högtiden har en äldre historia i detta land än vad kristendomen har. När Sverige blev kristet, ändrades betydelsen av redan befintliga högtider till att avse viktiga händelser i Jesu liv, och så måste det få vara. Att Amerika har sin motsvarighet till julen (Christmas, uppenbarligen en högtid för att fira Jesus Kristus) den 25:e december, beror inte på att Jesus föddes 25:e december, utan på att de som formade landet har utvandrat från Europa, där vi firade jul den 25:e december.
I samtal med geologen och skeptikern Daniel Medin, visade det sig att jag inte är ensam om att ha denna krassa syn på julen. Några veckor efter vår diskussion, skrev han en artikel på ämnet.
Det här med kristendomens påverkan på Sverige är en evigt återkommande fråga där enighet på inget sätt alls råder. Det är därför väldigt irriterande att så många kristna debattörer vill framställa så mycket i den här frågan som självklarheter. Det heter t.ex. att det är självklart att kristendomen är anledningen till att vi firar jul. Vi har t.o.m. en utbildningsminister som står och säger detta utan att blinka.


Med "många kristna debattörer" menar Medin bl.a. Margareta Pålsson, moderat riksdagsledamot. Pålsson författare till en artikel i den kristna tidningen Dagen som driver precis den fråga som jag argumenterar emot, alltså att kristendomens enorma historiska inflytande legitimerar nutida teokratiskt styre. Detta korta stycke summerar vad Medin vill säga med sin artikel:

Julen av idag. Julen av år 1800. Julen år 1400. Julen år 900. Det är inte samma sak. Det är en kontinuerligt föränderlig ritual där bara ett fåtal fenomen har överlevt tidens tand. Att julen har sina rötter i en hednisk midvinterblotstradition är nog inte okänt för de flesta, men sen råder det delade uppfattningar om hur "kristnat" julfirandet egentligen blev.


Vad kristendomen verkligen har åstadkommit är, att smutskasta och motarbeta vetenskapliga framsteg. Planeten jordens form och den geocentriska världsbilden är två exempel. Relativt nyligen motarbetade kristna den sexuella frigörelsen och har inte precis gått i bräschen för homosexuella rättigheter. Jo, vissa tror sig även ha hittat svaga punkter i evolutionsteorin. Mycket dumt har gjorts i kristendomens namn. I min mening finns ett moraliskt ansvar för den som stöder ett system, och de onda händelser som begås i systemets namn. Åtminstone om personen i fråga vet vad som begås i systemets namn. Om man som kristen respekterar skapelsetro, är man både med i klubben och respekterar dess avarter. Vill du absolut vara med i samma klubb som en massa klappträn, bör du ta avstånd från dessa!

(Det ofelbara reflexmässiga svaret från fundamentalisterna är alltid "Stalin var ateist", men de är inte lika besvärade av att Stalin var a-frimärkssamlare, precis som de själva. Det jag försöker säga, är att man bara kan diskutera positiva grupper, inte negativa. Hitler var nazistledare i högre utsträckning än han var a-köttätare.)

Jag är helt införstådd med att kristna inte vill ha med de brott som begås i deras religions namn att göra. De sympatiserar ju inte med dem. De råkar bara dela föreställning om existensen av ett övernaturligt väsen. Inte föreställningen dess om attribut eller dess vilja, bara att det finns ett övernaturligt väsen, och att det är den högsta övernaturliga varelsen i deras religion. Men de vet förmodligen, att det är vanföreställningar som får folk att göra konstiga saker. De brott som begås i kristendomens namn begås inte för personernas bristande tro på tandfén, utan på grund av vanföreställningen om en gud. Gudsillusionen. De brott som begås i något annats namn, kanske av ateister, begås inte på grund av bristande tro på tandfén, utan på grund av någon annan vanföreställning eller knäpp åsikt. Detta kan man kräva att även anhängare av en religion känner till, vilket de kan demonstrera genom att inte försöka koppla icke-tro till Josef Stalin.

Om man accepterar att Gud finns, och kan ge heliga uppmaningar till människor, och om man accepterar det faktum att många som gjort galna saker, har gjort det på direkt uppmaning från Gud, då har man förstått problematiken. Om man dessutom tycker att det är helt acceptabelt att ha sådana föreställningar, alltså, om man tycker att Guds ord är allsmäktigt och inte får ifrågasättas, då inkluderar ju även det, sådant som man betraktar som obehagligt eller otrevligt.

Ateister har också gjort mycket hemskt genom åren, men inte för att de är ateister. Alltså, inte för att de saknar en specifik föreställning om ett övernaturligt väsens existens. Med den logiken, skulle man kunna säga att kristna har gjort galna saker för att de inte tror på Vishnu, Tor, eller Baal. Onda dåd beror på någon annan tokig föreställning som gärningsmannen besitter, inte på alla föreställningar han saknar. Och det är inte "ateistisk" moral som debatten handlar om. Det är kristen moral. Jag anser att vi inte kan lita på att den som slänger sig med den termen, verkligen menar en modern och humanistisk moral, och det är också därför jag inte tycker att en specifik moral ska ha företräde, för att man kallar den kristen. Jag sympatiserar inte ens med Jesus. Låt mig illustrera ett praktiskt problem med att hävda att skolan ska vila på en kristen grund och representera en kristen moral:

Hur ska skolan förhålla sig till homosexualitet? Den kristna synen är, i vissa läger, att skolan ska vara heteronormativ (alltså att man utgår ifrån det heterosexuella tillståndet som det "normala", och betraktar allt som inte är heterosexuellt som "avvikande"), och med trygg och fast hand visa att man och kvinna är det normala och naturliga. Andra menar att skolan ska styrka eleven i sin sexuella identitet, vad den än må vara. Kan jag som förälder verkligen lita på, att det är alternativ två som gäller, alltså att skolan ämnar styrka eleven i sin sexuella identitet, vad den än må vara? Nej. Med en humanistisk värdegrund, kan du lita på vad som avses. Borde inte skolan då vila på en humanistisk värdegrund? Nej, tydligen inte, på grund av "kristendomens viktiga historia". För mig är inte detta tillräckligt bra argument för att jag frivilligt ska underkasta mig.

9 kommentarer:

  1. Det jobbiga med dig är att du liknar Tom Cruise. Allt annat funkar, för mig.

    SvaraRadera
  2. Menar du att Anders är scientolog? O.O :-)

    SvaraRadera
  3. Det skiter sig på insane. Eller kanske på rich.

    SvaraRadera
  4. Argumentet "kristendom är tradition" krossades av Robert Aschberg i Aftonbladet.

    Utbildningsministern bör ge astrologi en särställning i skolan
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/robertaschberg/article12583157.ab

    SvaraRadera
  5. Åh, den hade jag glömt! Förtjänar belysas igen. Tack!

    SvaraRadera
  6. "Texterna där Abraham nämns, Moseböckerna, dateras till svindlande 1200 f.Kr. Vi pratar alltså om en ärbar ålder på omkring 3200 år!"

    Enligt de troende ja! Den moderna vetenskapen säger något annat, som knappast kommer att återberättas i kyrkorna under överskådlig framtid (eller hos VOF för den delen, det är ju NOMA, eller nåt). Abraham och de andra patriarkerna är totalt ohistoriska figurer. Utvandringen från Egypten är också en ohistorisk händelse, modern arkeologi och historia stödjer inte den berättelsen (som dessutom har svårt att passa in med vad vi i övrigt vet om regionen under denna period).

    SvaraRadera
  7. Tack för det påpekandet. Jag kan bara förhålla mig till vad som påstås.

    SvaraRadera
  8. Bibelns (eller framför allt GT) många historiska felaktigheter borde vara något för VOF, då de trots allt är villfarelser som många tror på. Min erfarenhet är att även icke-religiösa i Sverige tenderar att tro på Bibelns historier, även om de inte tror på just de påstådda miraklen eller övernaturliga händelserna. Här finns med andra ord en riktig möjlighet för folkbildning om detta nu är vad man ägnar sig åt. Googla på "The Bible Unearthed".

    SvaraRadera