William Lane Craig-debatten: Moral

Teologen William Lane Craig ville som bekant debattera Guds eventuella existens med professor Richard Dawkins där Craig skulle representera sidan som menar att Gud verkligen finns, men Dawkins visade inget som helst intresse av att debattera med Craig, vilket var ganska väntat med tanke på Dawkins uttalade policy för vilka han debatterar. Till skillnad från många andra betraktar jag Dawkins som en utmärkt filosof när han hanterar det ämne han behärskar, nämligen vad vi vet om, och hur vi ska bedöma metafysiska anspråk från bl.a. kristet håll. Craig fick sin debatt, fast mot filosofen Dr. Stephen Law, som plikttroget ställde upp till den naturalistiska världsbildens försvar.

Jo, visst levererade Craig moralargumentet i sitt öppningsanförande. Detta argument bör inte användas, eftersom moral inte med nödvändighet behöver ha ett övernaturligt ursprung. Det finns även evolutionära förklaringar bakom moral, som är minst lika intellektuellt tillfredsställande. Craig står bakom den ganska dumma föreställningen att det egentligen inte finns några goda argument för en våldtäktsman att inte våldta - om man plockar bort Gud ur ekvationen. Men som sagt, detta argument bidrar inte med något som inte den evolutionära förklaringen förklarar bättre.

Ett direkt motargument till moralargumentet skulle kunna vara att påpeka människor gör onda saker, och att argumentet därför faller. Men där påpekar Craig att ondska finns för att bevisa Guds existens, eftersom ondskan inte kan existera annat än i kontrast med godheten, alltså de områden där Gud skulle välja att vara verksam.

Låt oss acceptera Craigs argument om moral, och titta på den nya problematiken som uppstår. Är det bara en enda gud som ligger bakom moralen? Hur vet vi det? Är det just mellanösterns gud Jahve som ligger bakom moralen? Hur vet vi det? Vi vet att hinduerna anser att Shiva står bakom allt gott och ont, hur vet vi att indierna var mindre initierade i hur verkligheten är beskaffad än var folket i mellanöstern var? Dessa frågor behöver vi inget svar på om vi väljer att gå på det vi faktiskt kan veta i frågan om moral, en fråga som går att lösa helt utan att åberopa övernaturligt ingripande över huvudet taget.

Det hedrar Richard Dawkins att han inte debatterar med vem som helst, och moralargumentet är ett exempel på argument som ingen seriös filosof tar på allvar,  eftersom det flera gånger har påvisats vara ett undermåligt argument, främst därför att moral kan förklaras utan att övernaturliga agenter åberopas (Ockhams rakkniv).

Repris: Bibelfokus.se

Denna har varit ute och cirkulerat förr, men eftersom sidan Bibelfokus.se fortfarande har kvar sina påståenden, vill jag tillgängliggöra mitt svar. Adressen till hemsidan är bibelfokus.se och sidan jag pratar om finns på bibelfokus.se/fakta.

Vidskepelse och avgörbarhet

"Vetenskaplig avgörbarhet" nämns i Föreningen Vetenskap och Folkbildnings första paragraf, alltså den paragraf som beskriver föreningens kärna, men det borde vara helt irrelevant för en skeptisk förening. VoF har säkert sina skäl, men detta är inte optimalt ur ett skeptiskt perspektiv. Orsaken till att vi klarar oss utan vetenskaplig avgörbarhet när vi ska avfärda ett anspråk, är givetvis att svårigheten att avgöra är en belastning för den som gör anspråket, inte för skeptikern.

Homeopati levererades med väldigt tydliga anspråk. Lika botar lika, en mer utspädd substans ger starkare effekt, vatten har minne, när vattnet droppas på sockerpiller och sedan dunstar bort, tar pillret över informationen från vattnet. Allt detta är naturligtvis trams, och James Randi har administrerat en dubbelblindstudie som visar att homeopatisk medicin är precis lika effektivt som kranvatten när det kommer till medicinska egenskaper. Homeopatins påstådda effekt är vetenskapligt avgörbar och som en liten bonus är homeopatins anspråk på kollisionskurs med annat vi vet om bl.a. utspädning. Men att motbevisa homeopati är inte speciellt intressant, eftersom frånvaron av positiv evidens ska räcka gott för att skolmedicinen inte ska ägna sig åt detta. Trodde jag.

Men det uppstår ett problem om den som formulerar anspråken helt plötsligt väljer att formulera sig på ett sätt som gör en vetenskaplig metod oanvändbar. Man skulle t.ex. kunna påstå att Gud hör bön men inte låter sig testas - Gud vet när bönen har en baktanke. Inga påståenden som kan göras om Gud är mindre grundlösa än de som görs om homeopatins positiva effekter, och samtliga övernaturliga väsens påstådda inflytande över den naturliga världen, är lika falska. Bara genom att komma ihåg var bevisbördan ligger, kan Gud, gudar, övernaturliga väsen och religioner avfärdas lika tryggt.

Skälen då? Jag har aldrig varit annat än medlem i föreningen. Jag har ingen insikt i hur man resonerar, men hoppas naturligtvis att detta handlar om strategi. Det är inte riktigt politiskt korrekt att kritisera kristendomen, eller att erkänna de faktiska problemen som är associerade med abrahamisk religion. Att påpeka att gudstro är grundlös tro och att grundlös tro inte är kompatibelt med skepticism, flyttar tyvärr fokus från alla andra frågor. Att påpeka att någon specifik alternativmedicin inte fungerar, kostar så lite - det skapar snarare goodwill. Att påpeka att en magisk stav eller ett magiskt gummiband inte bidrar till konsumenten med något annat än (i bästa fall) en placeboeffekt är inte kränkande på samma sätt som att tala om att det övernaturliga väsen som du investerat tillit till, som förstår dig, som vet allt och du har en personlig relation med, inte finns på riktigt.

Men den frågan är också viktig, på mycket fler plan än ett gummiband - religion finns inte bara inom alternativmedicinen, biståndet eller näringslivet utan även inom riksdag och regering. Det sistnämnda skulle vara knappast vara ett problem om sekularismen respekterades.

Dags att riva svenska kyrkor

Den provocerande idén att riva svenska kyrkor som docent och f.d. domprost H B Hammar lite provokativt presenterar, kanske inte är så dum ändå. Svenska Kyrkan som förvaltar byggnaderna kommer på sikt inte klara sig utan medlemmar, och kostnaden för kyrkorna lyfts successivt över på skattebetalarna genom ett kyrkoantikvariskt bidrag som enligt Hammar för närvarande ligger på 460 miljoner kronor per år, fördelat på 2956 kyrkor.

Svenska Kyrkan förvaltar en historisk bild av kristendomen, en bild som inte är speciellt sanningsenlig men som inte heller försöker vara det. Varför skulle man vilja ställa sig själv i dålig dager? Men när vi pratar om skattepengar, är faktiskt saken lite annorlunda. Skattepengar bör hanteras med viss försiktighet, och om det nu är skattepengar som ska finansiera kyrkornas bevarande, är min åsikt att kyrkorna antingen lika gärna kan rivas, eller så ska bilden av vad dessa monument faktiskt representerar, vara så korrekt som möjligt. Kyrkbyggnaderna kan inte vara reklampelare för Svenska Kyrkan när det är skattepengar som vi hanterar.

När det nu är så att kyrkbyggnaderna inte är självförsörjande och vi investerar skattepengar, borde kyrkorna mer anta formen av museum. Som Hammar skriver, löser vi detta problem genom att riva kyrkorna, genom att sälja dem till den fria marknaden, eller vad det nu kan vara. Jag anser att vi har ett ytterligare ett problem - inte en lösning - när skattemedel förvaltar ett "Guds hus".