Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Nyateism, självsäkerhet och tvivel

En ateist är en person som inte tror på Gud, eller några gudar över huvudet taget för den delen, men trots att denna poäng blir ännu tydligare i ljuset av att det finns fler religioner än kristendomen, är det den kristna guden Jahve jag pratar om nedan.

Från den pågående debatten kan man avläsa att epitetet "nyateist" är något som du gör dig förtjänt av när du ger svar på tal. En ateist tror inte, en ny ateist mopsar upp sig. Av mer eller mindre etablerade orsaker, så vet vi om att påståendet "jag tror inte på Gud" kan vara nog så upprörande, trots att det inte säger något om hur världen är beskaffad. Ett påstående som man kan höra ibland från troende är "Gud finns", vilket är ett påstående om hur världen är beskaffad.

När det sedan kommer till troendes önskemål om att frågan ska hanteras med viss ödmjukhet från ateister, får det ses i ljuset av att troende faktiskt ibland tvivlar på Guds existens. Men denna ödmjukhet finns faktiskt där. Jag vet ingen ateist som argumenterar för att Gud inte finns, utan försvarar varför han inte finner någon anledning att tro. Det kan tyckas som att man är väldigt säker på sin sak, vilket jag faktiskt är. Jag är helt övertygad om att Gud inte finns. Men det är inte samma sak som att man inte är beredd att ändra sig. Minsta lilla fungerande argument, minsta lilla evidens, och jag omprövar.

Man får tro utan grund. Man får tro, blott för att man har ärvt en tro från sina föräldrar, eller eftersom man känner en närvaro som man tillskriver sin tro. Men när man argumenterar för sin sak, får man svar. När påståendet är "Jag tror på Gud och det är berikande för mig", eller vad det nu kan vara, så ser jag ingen orsak att komma med någon invändning. När påståendet är "Gud finns", finns alla anledning att pröva argumenten, för det är ett påstående om hur världen är beskaffad, precis som vilket vetenskapligt påstående som helst.

Men även om den troende inte ser samma tvivel som han själv kan uppleva hos den tvärsäkra ateisten, vem är beredd att anpassa sig efter de argument som presenteras? Att ens diskutera om Gud finns eller inte, är hopplöst utan data. Det är också därför det är hopplöst för troende att försöka argumentera för att Gud finns. Kristendomen är trots allt en religion, inte en vetenskaplig disciplin som kämpar mot det konspirerande etablissemanget. För att undvika epitetet "nyateist", bör man inte ge svar på tal när tro diskuteras, vilket inte är ett alternativ.

Sekularismen, idén om att hålla isär kyrka och stat, kan faktiskt ses som något nödvändigt ont, något som är en reaktion på trons förekomst. Men sekularism är vad som är näst bäst - inte bäst. Bäst vore frånvaron av övernaturlig tro. Den som påstår att "folk" behöver låtsaskompisar och mentala snuttefiltar, kanske har rätt - jag betvivlar det - men dessa behöver inte vara förankrade i omoderna moralsystem, övernaturliga karaktärer, och dogmer. När väl den övernaturliga tron och vidskepelsen finns, är det svårt att komma bort ifrån att det vi tror, och det vi tror på, formar våra handlingar även i ett sekulärt samhälle.

Kommentarer

  1. Jag har lite svårt att förhålla mig till epitetet "nyateist" - jag har samma grundvärderingar sedan trettio år tillbaka, söker inspiration i samma litteratur som då och argumenterar i samma banor som tidigare. Är inte bruket av begreppet bara ett ointellektuellt snyltande på laddningen i "nyliberal" (som jag i och för sig inte heller förstod, av samma skäl, när det användes som mest)?

    SvaraRadera
  2. Så som jag ser det, är det "nya" att man tar sig ton. Och jag kan hålla med om att det är ganska "nytt" att så pass många utan gudstro medverkar i den offentliga debatten. Därmed inte sagt att jag föraktar detta försök att reducera en så pass stor grupp genom ett sjaskigt epitet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D